Hittade den här bilden på Vänsterpartiet Landstinget Sörmlands hemsida idag.
torsdag 8 mars 2012
söndag 4 mars 2012
Bengt Berg (V) överväger att lämna riksdagen
Detta citat är från SvD Kultur lördagen den 3 mars. Då jag läste detta citat tänkte jag bara att detta inte kan vara sant! Vänsterpartiet, som har varit mitt parti i många, många år och säger sig stå för demokrati, socialism, jämlik, jämställdhet, rättvisa och många andra viktiga värderingar som är grunden i ett socialistiskt samhälle som Vänsterpartiet arbetar för säger nu att Bengt Berg ska lämna sitt uppdrag i riksdagens kulturutskott och därmed och som partiets talesperson i kulturfrågor. Skälet är att partiets före detta ordförande så gärna vill ha just den posten.
Då jag läste vidare vad Bengt Berg har sagt kom det fram att det var sant, det som stod i SvD Kultur . Det var sant att han skulle behöva lämna sin post till Lars Ohly – att han inte blev tvingad. Nej, det var bara så att Lars Ohly ville så gärna ha den posten. Riksdagsgruppen tyckte att Bengt Berg skulle ha kvar sin post, men till slut säger Bengt Berg att han har beslutat att lämna posten. Det är hans eget beslut. Mycket omtänksamt!
Jag och många andra undrar naturligtvis hur Vänsterpartiet har arbetat med denna tillsättning? Vad gjorde valberedningen och partistyrelsen? Hur har man där diskuterat Lars Ohlys framtid i politiken? Hur skulle man kunna använda hans mångåriga kompetens från uppdraget som partiordförande på bästa möjliga sätt? Vem vet? Inte jag i alla fall.
Jag anser att Vänsterpartiets ledning är skyldig oss en förklaring till denna, märkliga, häpnadsväckande tillsättning av ny kulturpolitisk talesman internt i partiet, men det är också otroligt viktigt att allmänheten får ta del av den förklaringen. Nu är inte längre frågan om framtiden i politiken vår före detta partiordförande utan nu handlar den om hela partiets framtida förtroende.
onsdag 21 december 2011
Hur mår barnen i Sörmland?
Upprättelseceremoni nummer ett hölls den 21 november i Stadshuset Stockholm. Sverige 2011. Dagen då fosterhemsbarn fick upprättelse för en förlorad barndom.
För ett tag sedan presenterade Närvården Sörmland statistik gällande barn 0–18 år som far illa. Enligt den gjordes 1- 172 anmälningar till socialtjänsten 2010 i en enda kommun. Av dessa anmälningar gjordes 48 av barnavårdscentraler och ungdomspsykiatrin (BUP) samt 151 av förskolor och skolor i samma kommun. Den som räknar snabbt i huvudet börjar förstås direkt undra hur detta kan vara möjligt och tänker att siffrorna från Närvården Sörmland inte kan stämma. Resten av anmälningarna, var kommer de ifrån?
Så tänkte jag också. Jag tänkte att detta måste vara fel. Jag ringde och tog reda på hur det förhöll sig. Jo, siffrorna var riktiga! Jag hade läst rätt, det vill säga närmare 1- 000 anmälningar gjordes av ”övriga”, det vill säga fastighetsägare och grannar i denna kommun 2010.
Hur kan det komma sig att fastighetsägare och grannar står för det höga antalet anmälningar till socialtjästen? Varför kommer endast en bråkdel från barnavårdscentraler och förskolor/skolor, de som är professionellt verksamma med att bedöma hur barn mår? Jag ska inte börja spekulera varför de ansvariga avstår från sina skyldigheter. Men jag vet precis som alla andra som finns i dessa barns omgivning, att varje gång då vi avstår att ta vårt ansvar, varje dag då vi blundar betyder det att dessa barn och deras föräldrar förlorar en dag, en möjlighet för att få den hjälp och stöd som de har behov av.
Jag vet också, att anmäla ett barn till socialtjänsten måste inte betyda att barnet i fråga far illa, men anmälningarna var väldigt många i en enda kommun 2010. Hur är det i dag i hela länet, i alla dessa nio kommuner i Sörmland? Kan man tänka sig att det är bättre i dag? Finns det någon som vet? Mig veterligen saknar Sörmland uppgifter från detta område.
På upprättelseceremonin den 21 november i Stadshuset sa äldreminister Maria Larsson (KD) att vi ska vidta alla åtgärder som behövs för att det inte ska hända igen. Men – det håller på att hända igen. Så många barn har vi här i Sörmland där någon i deras omgivning har inte blundat, utan har tagit sitt ansvar då man har sett ett barn som far illa!
Så många anmälningar bara i en kommun! Och vad har hänt? Vilka åtgärder har vidtagits?
Vad håller på att hända med dessa barn som har anmälts till socialtjänsten på grund av att de far illa? Har vi här i Sörmland en ny grupp barn som efter några decennier kommer att sitta i Stadshuset för att få upprättelse för en förlorad barndom?
Kaisa Komulainen-Nilsson
Vänsterpartiet Vingåker/ledamot (V) Landstinget Sörmland
För ett tag sedan presenterade Närvården Sörmland statistik gällande barn 0–18 år som far illa. Enligt den gjordes 1- 172 anmälningar till socialtjänsten 2010 i en enda kommun. Av dessa anmälningar gjordes 48 av barnavårdscentraler och ungdomspsykiatrin (BUP) samt 151 av förskolor och skolor i samma kommun. Den som räknar snabbt i huvudet börjar förstås direkt undra hur detta kan vara möjligt och tänker att siffrorna från Närvården Sörmland inte kan stämma. Resten av anmälningarna, var kommer de ifrån?
Så tänkte jag också. Jag tänkte att detta måste vara fel. Jag ringde och tog reda på hur det förhöll sig. Jo, siffrorna var riktiga! Jag hade läst rätt, det vill säga närmare 1- 000 anmälningar gjordes av ”övriga”, det vill säga fastighetsägare och grannar i denna kommun 2010.
Hur kan det komma sig att fastighetsägare och grannar står för det höga antalet anmälningar till socialtjästen? Varför kommer endast en bråkdel från barnavårdscentraler och förskolor/skolor, de som är professionellt verksamma med att bedöma hur barn mår? Jag ska inte börja spekulera varför de ansvariga avstår från sina skyldigheter. Men jag vet precis som alla andra som finns i dessa barns omgivning, att varje gång då vi avstår att ta vårt ansvar, varje dag då vi blundar betyder det att dessa barn och deras föräldrar förlorar en dag, en möjlighet för att få den hjälp och stöd som de har behov av.
Jag vet också, att anmäla ett barn till socialtjänsten måste inte betyda att barnet i fråga far illa, men anmälningarna var väldigt många i en enda kommun 2010. Hur är det i dag i hela länet, i alla dessa nio kommuner i Sörmland? Kan man tänka sig att det är bättre i dag? Finns det någon som vet? Mig veterligen saknar Sörmland uppgifter från detta område.
På upprättelseceremonin den 21 november i Stadshuset sa äldreminister Maria Larsson (KD) att vi ska vidta alla åtgärder som behövs för att det inte ska hända igen. Men – det håller på att hända igen. Så många barn har vi här i Sörmland där någon i deras omgivning har inte blundat, utan har tagit sitt ansvar då man har sett ett barn som far illa!
Så många anmälningar bara i en kommun! Och vad har hänt? Vilka åtgärder har vidtagits?
Vad håller på att hända med dessa barn som har anmälts till socialtjänsten på grund av att de far illa? Har vi här i Sörmland en ny grupp barn som efter några decennier kommer att sitta i Stadshuset för att få upprättelse för en förlorad barndom?
Kaisa Komulainen-Nilsson
Vänsterpartiet Vingåker/ledamot (V) Landstinget Sörmland
tisdag 22 november 2011
Upprättelseceremoni för fosterhemsbarn - för äldre… ?
Måndagen den 21 november, en dag för Upprättelseceremonin i Stadshuset i Stockholm. En minnesvärd dag för de ca. 1300 människor som hade samlats där. För de som en dag för länge sedan tvångsomhändertogs och placerades i privata fosterhem. Där det var tänkt att de skulle få värme, trygghet och skyddad uppväxt, men istället utsattes för misshandel, övergrepp och barnarbete.
Dagen för upprättelseceremonin som man inte kommer att glömma. Säkerligen kan inte heller dessa människor glömma sin barndom, som präglades av hot och kränkningar. ”Vi vill vidta alla möjliga åtgärder för att detta inte ska hända igen”, sade äldreminister Maria Larsson (KD), som en av representanterna för den svenska staten vid ceremonin i Stockholms stadshus. Till de kränkta fosterhemsbarnen framfördes en ursäkt från staten. De kommer också att få en konkret upprättelse i form av ekonomisk ersättning på 250 000 kr.
Men – vanvården och kränkningarna av människor i Sverige fortsätter. Fast nu handlar det om våra äldre, som placerats på privata vårdhem. Där de skulle få värme, trygghet och en skyddad ålderdom men istället har fått näringsbrist, liggsår och blivit inlåsta i sina rum på nätterna. Ibland har liggsåren varit så svåra att amputation har varit nödvändig. Också våra äldre har utsatts för misshandel och övergrepp, precis som fosterhemsbarn från upprättelseceremonin.
En upprättelseceremoni för de kränkta äldre, när ska den äga rum? Processen inför den har kanske påbörjats? I dag tisdag den 22 i november säger Henrik Kraft, en av de ledande riskkapitalisterna med intressen inom vården i SvD att han reservationslöst ber om ursäkt. Magnus Lindquist, en annan av dessa riskkapitalister inom vården säger som äldreminister Maria Larsson i går, att man ska vidta alla möjliga åtgärder för att detta ska inte hända igen. Vem tror på det?
Det är inte helt uteslutet att det kan bli aktuellt med skadestånd. Fosterhemsbarnen har efter långa diskussioner i regeringen fått löfte om 250 000 kr i ersättning för en förlorad barndom. Hur stor ska ersättningen vara för en amputation, för en förlorad ålderdom?
Man kan också fråga sig hur länge den moderatledda alliansregeringen är villig att sälja våra äldre till riskkapitalisterna, villig att acceptera att de miljonvinster som riskapitalisterna samlar på sig från skattefinansierade vårdenheter och sen via fiffeltransaktioner obeskattat förs ut ur landet till konton i olika skatteparadis.
Man kan fråga sig också vad köparna av dessa vårdtjänster, dvs. min och din kommun, har för planer för att komma till rätta med äldrevården? Inget kommer att ske om vi inte ställer krav.
Kaisa
Dagen för upprättelseceremonin som man inte kommer att glömma. Säkerligen kan inte heller dessa människor glömma sin barndom, som präglades av hot och kränkningar. ”Vi vill vidta alla möjliga åtgärder för att detta inte ska hända igen”, sade äldreminister Maria Larsson (KD), som en av representanterna för den svenska staten vid ceremonin i Stockholms stadshus. Till de kränkta fosterhemsbarnen framfördes en ursäkt från staten. De kommer också att få en konkret upprättelse i form av ekonomisk ersättning på 250 000 kr.
Men – vanvården och kränkningarna av människor i Sverige fortsätter. Fast nu handlar det om våra äldre, som placerats på privata vårdhem. Där de skulle få värme, trygghet och en skyddad ålderdom men istället har fått näringsbrist, liggsår och blivit inlåsta i sina rum på nätterna. Ibland har liggsåren varit så svåra att amputation har varit nödvändig. Också våra äldre har utsatts för misshandel och övergrepp, precis som fosterhemsbarn från upprättelseceremonin.
En upprättelseceremoni för de kränkta äldre, när ska den äga rum? Processen inför den har kanske påbörjats? I dag tisdag den 22 i november säger Henrik Kraft, en av de ledande riskkapitalisterna med intressen inom vården i SvD att han reservationslöst ber om ursäkt. Magnus Lindquist, en annan av dessa riskkapitalister inom vården säger som äldreminister Maria Larsson i går, att man ska vidta alla möjliga åtgärder för att detta ska inte hända igen. Vem tror på det?
Det är inte helt uteslutet att det kan bli aktuellt med skadestånd. Fosterhemsbarnen har efter långa diskussioner i regeringen fått löfte om 250 000 kr i ersättning för en förlorad barndom. Hur stor ska ersättningen vara för en amputation, för en förlorad ålderdom?
Man kan också fråga sig hur länge den moderatledda alliansregeringen är villig att sälja våra äldre till riskkapitalisterna, villig att acceptera att de miljonvinster som riskapitalisterna samlar på sig från skattefinansierade vårdenheter och sen via fiffeltransaktioner obeskattat förs ut ur landet till konton i olika skatteparadis.
Man kan fråga sig också vad köparna av dessa vårdtjänster, dvs. min och din kommun, har för planer för att komma till rätta med äldrevården? Inget kommer att ske om vi inte ställer krav.
Kaisa
lördag 1 oktober 2011
Om att återuppliva "Pulsen"
De senaste veckorna har debatten om busslinjen "Pulsen", som knöt samman länets sjukhus, rasat på tidningssidorna. Landstingsmajoriteten S+Fp+Mp lade ner linjen för att spara en liten slant. Insändare kräver besked av ansvariga politiker, som i sin tur skickar fram sin chefstjänsteperson. Jag skrev idag ett inlägg till KatrineholmsKuriren...
Livssituationen för dem som har olika slags funktionsnedsättningar är mycket svår i dagens samhälle. Det som vi vet idag är att personer med funktionsnedsättningar har väldigt svårt att få arbete. Arbetslösheten bland dem är ca 50 %.
Det är svårt att få jobb. Det är svårt att få personlig assistent. Det är svårt att ta sig till vården.Det är svårt resa kollektivt till vården. Kollektivtrafiken i Sörmland har inte några hållplatser framför sjukhusen. De kör förbi.
För inte så länge sen fanns något som har kallades för "Pulsen". Det som Lennart Brihall efterfrågar, som jag kan förstå, i flera av sina insändare. Senast nu i dag fredag 30 september. Han skriver att han har fått ett svar från Eva Andrén, förvaltningschef vid Landstinget Sörmland. Hon säger: "I dagsläget finns ingen möjlighet till gratis sjukresor.".
Nej - det gör det inte. Hon har rätt. Skattemedel från medborgarna i Sörmland används istället t ex för finansiering av privatisering av olika delar av landstingets verksamheter. Där görs sen stora vinster. Vinsterna går naturligtvis inte tillbaka till utveckling och förstärkning av respektive verksamheter, inte ens liten del av vinsterna. De går till de nya ägarna. En del skattemedel går också till höga chefers och politikers avgångsvederlag och övriga ersättningar.
Lennart Brihall, Eva Andrén har rätt. Det finns inte några pengar till Pulsen. I detta sammanhang vill jag dock påpeka att det finns ett parti som är medvetet om Pulsens betydelse för sjuka och personer med funktionsnedättningar och har tagit upp frågan om återinförandet av Pulsen i sitt budgetarbete. Det är Vänsterpartiet. Vi har budgeterat 2 milj kr för just Pulsen i vårt förslag för 2012-2014. Vänsterpartiet har också budgeterat 1 milj kr för att reglerna för sjukresor ska kunna ändras så att de blir kostnadsfria.
Men - vad hjälper det att Vänsterpartiet har budgerat för Pulsen. Vänstepartiet är ett litet parti med fyra ordinarie platser i Landstingsfullmäktige och en ordinarie plats i Nämnden för Habilitering och Hjälpmedel. De som kan se till att Pulsen återinförs (liksom de tidigare drog in den!) är idag den politiska majoriteten i Landstinget, dvs socialdemokraterna, miljöpartiet och folkpartiet.
Jag beklagar - Lennart Brishall och alla ni andra som har behov av Pulsen,
Kaisa Komulainen-NIlsson (V), Landstingsullmäktige Sörmland och Ledamot i Nämnden Habilitering och Hjälpmedel
Livssituationen för dem som har olika slags funktionsnedsättningar är mycket svår i dagens samhälle. Det som vi vet idag är att personer med funktionsnedsättningar har väldigt svårt att få arbete. Arbetslösheten bland dem är ca 50 %.
Det är svårt att få jobb. Det är svårt att få personlig assistent. Det är svårt att ta sig till vården.Det är svårt resa kollektivt till vården. Kollektivtrafiken i Sörmland har inte några hållplatser framför sjukhusen. De kör förbi.
För inte så länge sen fanns något som har kallades för "Pulsen". Det som Lennart Brihall efterfrågar, som jag kan förstå, i flera av sina insändare. Senast nu i dag fredag 30 september. Han skriver att han har fått ett svar från Eva Andrén, förvaltningschef vid Landstinget Sörmland. Hon säger: "I dagsläget finns ingen möjlighet till gratis sjukresor.".
Nej - det gör det inte. Hon har rätt. Skattemedel från medborgarna i Sörmland används istället t ex för finansiering av privatisering av olika delar av landstingets verksamheter. Där görs sen stora vinster. Vinsterna går naturligtvis inte tillbaka till utveckling och förstärkning av respektive verksamheter, inte ens liten del av vinsterna. De går till de nya ägarna. En del skattemedel går också till höga chefers och politikers avgångsvederlag och övriga ersättningar.
Lennart Brihall, Eva Andrén har rätt. Det finns inte några pengar till Pulsen. I detta sammanhang vill jag dock påpeka att det finns ett parti som är medvetet om Pulsens betydelse för sjuka och personer med funktionsnedättningar och har tagit upp frågan om återinförandet av Pulsen i sitt budgetarbete. Det är Vänsterpartiet. Vi har budgeterat 2 milj kr för just Pulsen i vårt förslag för 2012-2014. Vänsterpartiet har också budgeterat 1 milj kr för att reglerna för sjukresor ska kunna ändras så att de blir kostnadsfria.
Men - vad hjälper det att Vänsterpartiet har budgerat för Pulsen. Vänstepartiet är ett litet parti med fyra ordinarie platser i Landstingsfullmäktige och en ordinarie plats i Nämnden för Habilitering och Hjälpmedel. De som kan se till att Pulsen återinförs (liksom de tidigare drog in den!) är idag den politiska majoriteten i Landstinget, dvs socialdemokraterna, miljöpartiet och folkpartiet.
Jag beklagar - Lennart Brishall och alla ni andra som har behov av Pulsen,
Kaisa Komulainen-NIlsson (V), Landstingsullmäktige Sörmland och Ledamot i Nämnden Habilitering och Hjälpmedel
tisdag 8 februari 2011
I lilla Vingåker görs många bra saker!
Nytt år och nya idéer. Arbetsförmedlingen tar nu ansvar för flyktingmottagandet och kommer att besluta om ersättning, så kallad etableringsersättning. Syftet med reformen är att fler flyktingar fortare ska få en anställning. Nu ska man lyckas med det som samhället tidigare har misslyckats med. Som flykting kan man också få samhällsorientering på sin eget modersmål. En alldeles utmärkt idé! Hoppas bara att man på kursen gör jämförelser mellan samhällssystem i hemlandet och i Sverige, för att man snabbt ska kunna anpassa sig till det nya livets villkor. Dessutom ska flyktingar få hjälp av så kallade lotsar, för att hitta till arbetsgivare som har rekryteringsbehov.
Men - var ska man lära sig svenska i praktiken? I Vingåker finns ”Mötesplatsen” som drivs av Svenska kyrkan och Röda Korset och har öppet fyra timmar i veckan. Där kan man träffa människor som bor i Vingåker och talar svenska, men vem som helst kan förstå att det behövs mera praktiska övningar för att kunna lära sig ett nytt språk. Det behövs något mer, ett kontaktnät av människor som är intresserade av att träffa människor från andra kulturer och kanske få nya vänner för livet.
Sist men inte minst, och kanske det viktigaste: Arbetsgivare i detta sammanhang. Var kommer arbetsgivare med i diskussioner för att kunna förverkliga alla dessa ambitioner, planer och mål som både staten och kommunen har tagit beslut om? Vad säger arbetsgivare? Har ni fått vara med i planeringen med stat och kommunen för anställning av nya svenskar?
Själv har jag tagit del i en rad konferenser där syftet har varit att diskutera hur flyktingar ska kunna få arbete. De som var med var Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och kommunen inklusive socialtjänsten. Men inga arbetsgivare! Mycket märkligt, men detta är för ett tag sedan. Det är kanske annorlunda i- dag. Nytt år, nytt ansvar, nya metoder och medel.
För ett tag sedan distribuerades med Svenska Dagbladet en bilaga med namnet ”Tillgänglighet i arbetslivet”. Den handlade visserligen inte om flyktingar, men det kom fram att hamburgarkedjan Max ska anställa 200 personer med funktionsnedsättning och Ica, som ska anställa 1- 000 personer med funktionsnedsättningar under tre år!
Idén om att sluta avtal med företag för anställningar är förstås inget nytt. Jag vet bara att i Vingåker finns ett stort antal småföretag, precis som det finns ett stort antal småföretag spridda över hela Sörmland. Jag kan tänka mig att arbetsgivare i Vingåker också vill vara med i diskussioner om hur man skulle kunna anställning av nya svenskar.
Kaisa Komulainen-Nilsson (V) Vingåker
ledamot i Landstingsfullmäktige Sörmland, ledamot i Nämnden för habilitering och hjälpmedel
( även publicerad i KatrineholmsKuriren 25 januari)
lördag 1 januari 2011
Det som nu krävs är vilja och handling
Ylva G Karlsson (Mp-landstingsråd) skrev för FN-föreningen i Katrineholm 2 december, dvs dagen före FN:s internationella handikappdag, ett debattinlägg under rubriken ”Ingen ska bli diskriminerad.” Debattinlägget handlade om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar.
FN:s internationella handikappdag infaller alltså 3 december. Den uppmärksammades både på Katrineholms bibliotek och i Katrineholms-Kuriren.
År 2000 enades världens länder om åtta mätbara mål, s.k. 8 milleniummål, som skall vara uppnådda 2015. ”Resurserna och tekniken finns, liksom löftet från världens ledare. Det som krävs nu är vilja och handling”, står det i den lilla broschyr som jag fick i min hand på FN:s internationella handikappdag på biblioteket i Katrineholm. Jag räknade naturligtvis att det skulle ha stått något om personer med funktionsnedsättningar, men de var inte med .
År 2007 beslutade regeringen att underteckna FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder. Där står det bl a att man ska vidta alla ändamålsenliga lagstiftnings- åtgärder för att uppfylla de rättigheter som erkänns i konventionen.
I Sverige finns i dag 1,5 miljoner människor mellan 16-84 år som har någon form av funktionsnedsättningar. Arbetslösheten bland de som söker arbete är över 50 % och den ökar trots att arbetsförmedlingen har fått i uppdrag att prioritera denna grupp och också har fått resurser för en lång rad av arbetsmarknadspolitiska program. Av dem som har nedsatt rörelseförmåga är 64 % utan arbete står det i DHR:s broschyr. Där står det också att 3000 personer riskerar att bli av med sin personliga assistent.
Ylva G Karlsson nämnder i sitt lägg några intressanta saker om alliansregeringens proposition ”Från patient till medborgare, en nationell handlingsplan för handikappolitiken”, som skall vara genomförd år 2010, men att det inte har funnits några maktmedel för att se till att målen följs! Hon säger också att det är skamligt att Sverige, som ses som ett föregångsland vad gäller mänskliga rättigheter, inte genomfört detta åtagande i landstinget i Sörmland.
Vad är det för maktmedel som den politiska majoriteten (mp + fp + s) saknar i landstinget i Sörmland? Vad är det för politiska initiativ som den politiska majoriteten har tagit men inte har kunnat genomföra pga på brist på maktmedel? Hur många personer har vi i Sörmland som har funktionsnedsättningar? Hur många av dem har anställning? Hur många av dem har kommunerna eller landstinget bland sina anställda? Hur många av dem har gått helan vägen från patient till medborgare eller är det fortfarande så att många av dem upplever diskriminering?
Jag kan inte ännu svara på dessa frågor för jag har alldeles nyligen blivit vald till landstingpolitiker, men den politiska majoriteten borde kunna svara på frågorna, man borde ha gjort utredningar för att belysa just denna typ av frågeställningar för att kunna ta itu med de konkreta insatser för att komma till rätta med problemen.
Jag håller med om att det är skamligt att politiker i Sveriges i riksdag, landsting och kommuner inte har lyckats att förverkliga FN:s konventioner och regeringens beslut om rättigheter för denna grupp på 1,6 miljoner människor med funktionsnedsättningar.
Jag vill ännu en gång referera till den lilla broschyr som jag fick på FN:s internationella handikappdag som säger: ”Resurserna och tekniken finns, liksom löftet med från världens ledare. Det som krävs nu är vilja och handling.”
Ylva G Karlsson – låt mig och allmänheten i Sörmland få information om den vilja som den politiska majoriteten har i landstinget för att förbättra livssituationen för personer med funktionsnedsättningar så att ingen skall känna sig diskriminerad, att handingsplanen från patient till medborgare leder till sina mål!
Kaisa Komulainen-Nilsson (V)
Landstingsfullmäktig i Sörmland och
Ledamot i nämnden för habilitering och hjälpmedel
(Först publicerad i december 2010 på Vänsterpartiet Sörmlands nyhetssida och på Katrineholms-Kurirens debattsida den 27 december.)
tisdag 14 december 2010
Demokrati i Vingåker lika med en insynsrådspost på 40% till Vtl
Detta menar Martin Larsson i sitt debattinlägg på torsdagen den 9:e december. I höstens val fick Vtl, Mp, Fp och V tillsammans så många röster av sina väljare att de tillsammans är berättigade till 8 mandat i kommunfullmäktige med stöd av sk teknisk valsamverkan som de kallar den för. I själva verket har dessa partier gått in i ett organiserat samarbete som styrks med ett samarbetsokument.
Med stöd av denna sk teknisk valsamverkan har Vtl, Mp, Fp och V fått en representation i alla kommunens styrelser och nämnder i form av ordinarie eller ersättarplatser för att kunna representera sina väljare. Väljarkåren består av närmare 25% av samtliga röstande i kommunen säger Martin Larsson i samma inlägg.
Men – nu är man villig att överge sina väljare i alla kommunens nämnder och styrelser om inte Vtl får en post på 40% som insynsråd.
Jag är medlem i Vänsterpartiet och har varit det i många år. Jag har haft och har kommunalpolitiska uppdrag. I dag tycker jag att det är ytterst pinsamt att vi i vänsterpartiet har medlemmar som har valt att ingå i ett organiserat samarbete med ett parti som Vtl. Vi hade tidigare en möjlighet efter valet att börja samarbeta med socialdemokraterna och miljöpartiet, att ha ett rödgrönt samarbete som man har nu genomfört i många kommuner.
Den möjligheten har inte existerat på länge som jag verkligen beklagar.
Eftersom debattinlägget är underskrivet enbart av Martin Larson (Vtl ) måste jag ställa en fråga till Pernilla Hagberg (Mp), Margareta Karlsson (Fp) och Åke Tholin (V):
Står ni också bakom Martin Larssons tanke att ni inte kommer att delta i kommunens nämnder och styrelser, att ni kommer att överge det förtroende som ni fick av era väljare i höstens val om Vtl inte får en post som insynsråd på 40%.
Kaisa Komulainen-Nilsson
Fd styrelseledamot (V) Vingåker
Landstingsfullmäktig Sörmland
Artikeln var publicerad på Katrineholms-Kurirensdebattsida den 13 december. Läs också Katrineholms-Kurirensartikel samma datum om oordningen i Vingåkerspolitiken!
Med stöd av denna sk teknisk valsamverkan har Vtl, Mp, Fp och V fått en representation i alla kommunens styrelser och nämnder i form av ordinarie eller ersättarplatser för att kunna representera sina väljare. Väljarkåren består av närmare 25% av samtliga röstande i kommunen säger Martin Larsson i samma inlägg.
Men – nu är man villig att överge sina väljare i alla kommunens nämnder och styrelser om inte Vtl får en post på 40% som insynsråd.
Jag är medlem i Vänsterpartiet och har varit det i många år. Jag har haft och har kommunalpolitiska uppdrag. I dag tycker jag att det är ytterst pinsamt att vi i vänsterpartiet har medlemmar som har valt att ingå i ett organiserat samarbete med ett parti som Vtl. Vi hade tidigare en möjlighet efter valet att börja samarbeta med socialdemokraterna och miljöpartiet, att ha ett rödgrönt samarbete som man har nu genomfört i många kommuner.
Den möjligheten har inte existerat på länge som jag verkligen beklagar.
Eftersom debattinlägget är underskrivet enbart av Martin Larson (Vtl ) måste jag ställa en fråga till Pernilla Hagberg (Mp), Margareta Karlsson (Fp) och Åke Tholin (V):
Står ni också bakom Martin Larssons tanke att ni inte kommer att delta i kommunens nämnder och styrelser, att ni kommer att överge det förtroende som ni fick av era väljare i höstens val om Vtl inte får en post som insynsråd på 40%.
Kaisa Komulainen-Nilsson
Fd styrelseledamot (V) Vingåker
Landstingsfullmäktig Sörmland
Artikeln var publicerad på Katrineholms-Kurirensdebattsida den 13 december. Läs också Katrineholms-Kurirensartikel samma datum om oordningen i Vingåkerspolitiken!
onsdag 8 december 2010
Teknisk valsamverkan eller koalition?
Visst - jag håller med om att det är väldigt bra för små partier att ingå i teknisk valsamverkan, som Martin Larsson (VTL), Pernilla Hagberg (MP), Åke Tholin (V) och Margareta Karlsson (FP) skriver i sitt debattinlägg 2 december under rubriken ”Så vill vi utveckla Vingåkers kommun”.
Vidare säger de att genom en teknisk valsamverkan kan ett parti få större insyn och påverkan. Syftet med teknisk valsamverkan är just att ett parti skall kunna få flera platser i nämnder och styrelser än man kunde ha fått av egen kraft och således kunna delta mer fullt ut i den demokratiska processen.
Vänsterpartiet i landstinget Sörmland har genom just en sådan teknisk valsamverkan med moderaterna, centerpartiet och kristdemokraterna fått en utökad möjlighet att delta i ett antal nämnder och styrelser där vänsterpartiet inte haft tidigare någon representation utöver insynsplatser. Genom denna samverkan har vänsterpartiet fått både ersättar- och ordinarieplatser.
I sitt debattinlägg säger VTL, MP, FP och V också att: ”En valteknisk samverkan innebär inte att en politisk samverkan måste ske…”. Det är just denna mening eller rättare sagt en del av denna mening som jag har svårt att förstå mot den bakgrund att jag vet att det finns ett dokument, som jag vill kalla för ett samarbetsdokument mellan VTL, MP, FP och V där det bl a står: ”Ersättares förslag läggs fram av ordinarie ledamot”. ”Vi är positiva till att hålla gemensamma förmöten inför nämnder, kommunstyrelse och kommunfullmäktige.” ”Vi avser bedriva såväl egen som gemensam politik”.
Betyder detta att en s k teknisk valsamverkan egentligen är ett organiserat politiskt samarbete, är en politisk samverkan som man inte vill visa. Jag har svårt att förstå detta, men det kan ni säkert förklara för mig och alla andra som läser debattinlägg i Katrineholms-Kuriren.
Den tekniska valsamverkan har t ex gett Vänsterpartiet 2011sex ersättarplatser i olika nämnder och en plats som ordinarie ledamot i Viadidaktnämnden. Denna information är av särskilt intresse med tanke på den första punkten i partiernas samarbetsdokument säger att ”Ersättares förslag läggs fram av ordinarie ledamot”. Detta betyder att vänsterpartiets politiska initiativ, förslag utifrån ersättarplatser, kommer att tas upp av ett annat parti som ett yrkande som protokollförs som ett yrkande t ex från VTL, MP eller FP, dvs från det parti som har en ordinarie plats i respektive nämnd och styrelse. Det parti som har ordinarie platser i alla nämnder och styrelser förutom Viadidakt är VTL.
Jag tror inte att jag behöver förklara innebörden av detta. Det kan ju var och en förstå själva. Man kan bara konstatera att förhandlingen om fördelningen av platser i kommunens nämnder och styrelser har varit framgångsrik för en del av partierna och mindre framgångsrik för andra.
Men - ”Vi lyssnar på varandra, vi vill varandra väl och vi gör så gott som vi kan” som det också står som en punkt i partiernas samarbetsdokument. Jag tycker att det låter väldigt fint, men jag undrar om det är räcker för att kunna utveckla Vingåkers kommun.
Kaisa Komulainen-Nilsson
Landstingsfullmäktigeledamot i Sörmland (V)
Fd styrelseledamot i (V) Vingåker
(också publicerad på Katrineholms-Kurirens debattsida den 7 december)
Läs också: "Meningarna är delade om V:s valtekniska allians med VTL" i KK 24 november.
lördag 25 september 2010
Vingåkersungdomar och ”Framtidsboxen”
Jag har ofta funderat vad det är som ungdomar vill i Vingåker. Jag vet att det är många som är arbetslösa och det är klart att de vill ha jobb. Men – utöver det?
I tisdags den 7 september hölls en valdebatt på Fritidsgården. Alla kommunens åtta partier var representerade. Debatten sändes direkt i Radio Sörmland. Debatten skulle handla om ungdoms- och äldreomsorgsfrågor. Tyvärr kom det inte riktigt fram vad ungdomar i Vingåker har för önskemål. Däremot kom det fram att 15 ungdomar i Vingåker har arbetat fram ett dokument ”Framtidsboxen”, som handlar om verkligt inflytande i Vingåker för ungdomar.
Jag hade inte hört talas om detta dokument men kände att det var något som jag måste läsa. Jag gick till Kommunhuset och fick ett ex. av ”Framtidsboxen” i min hand, en nyckel till ungdomarnas värld. Ett dokument på 34 sidor, dubbelsidigt i A4 format. Ett treveckors arbete med av 15 ungdomar, 15 ”förändringsagenter”, som de kallar sig för, med namn, bilder, mailadresser och telefonnummer, m a o mycket tillgängliga personer.
Vad vill då dessa ungdomar? De vänder sig till kommunens politiker och tjänstemän, ”möjliggörare” som de kallas av ungdomarna. Ungdomarna har en dröm om att Vingåker skall vara ett ställe där alla trivs. De har tio olika förslag för att kunna nå målet för att Vingåker också skall bli Sveriges främsta kommun för unga.
Här kommer några av förslagen: Använd kalkbrottet för olika aktiviteter. Ungdomsgård för äldre ungdomar. Förbättra kollektivtrafiken. Dansbana nära centrum. Utsmyckning av kommunen. Äppelskylten. Aktiviteter längs ån. I ”Framtidsboxen” får man läsa mera detaljerat vad man skall göra och hur.
Hur vill dessa ”förändringsagenter” kommunicera med kommunens politiker? Inte som politikerna är vana vid i alla fall, dvs via interpellationer och motioner till kommunfullmätige, nämnder och styrelser. De vill kommunicera via ett nätverk, en hemsida, bloggar och sms och ibland träffa en kontaktperson. De vill ha ett samarbete mellan skola och kommun. De vill att politikerna regelbundet ska komma till skolan för att prata politik t.ex. på lektioner i samhällskunskap.
De vill ha uppmuntran, stöd och hjälp med uppgifterna, de vill bli tagna på allvar och de vill vara med då deras idéer diskuteras, säger de i ”Framtidsboxen”.
”Framtidboxen” skrevs av dessa 15 förändringsagentar i somras som ett sommarjobb på uppdrag av kommunen. ”Framidsboxen” har nu passerat kommunstyrelsen. På debatten sades det att förslagen nu utreds av förvaltningarna i kommunen. Det sades kanske också att ”förändringsagentarna” är med i det arbetet, men det hörde jag inte.
Om du vill bidra till kommunen utveckling – då måste du gå och rösta på söndag den 19 september.
Kaisa Komulainen-Nilsson, Vänsterpartiet
Vingåker
(Också publicerad den 24 september på Debatt, Katrineholms-Kuriren)
Läs också: "Framidsboxens förslag får positiv respons", i KK 11 november.
I tisdags den 7 september hölls en valdebatt på Fritidsgården. Alla kommunens åtta partier var representerade. Debatten sändes direkt i Radio Sörmland. Debatten skulle handla om ungdoms- och äldreomsorgsfrågor. Tyvärr kom det inte riktigt fram vad ungdomar i Vingåker har för önskemål. Däremot kom det fram att 15 ungdomar i Vingåker har arbetat fram ett dokument ”Framtidsboxen”, som handlar om verkligt inflytande i Vingåker för ungdomar.
Jag hade inte hört talas om detta dokument men kände att det var något som jag måste läsa. Jag gick till Kommunhuset och fick ett ex. av ”Framtidsboxen” i min hand, en nyckel till ungdomarnas värld. Ett dokument på 34 sidor, dubbelsidigt i A4 format. Ett treveckors arbete med av 15 ungdomar, 15 ”förändringsagenter”, som de kallar sig för, med namn, bilder, mailadresser och telefonnummer, m a o mycket tillgängliga personer.
Vad vill då dessa ungdomar? De vänder sig till kommunens politiker och tjänstemän, ”möjliggörare” som de kallas av ungdomarna. Ungdomarna har en dröm om att Vingåker skall vara ett ställe där alla trivs. De har tio olika förslag för att kunna nå målet för att Vingåker också skall bli Sveriges främsta kommun för unga.
Här kommer några av förslagen: Använd kalkbrottet för olika aktiviteter. Ungdomsgård för äldre ungdomar. Förbättra kollektivtrafiken. Dansbana nära centrum. Utsmyckning av kommunen. Äppelskylten. Aktiviteter längs ån. I ”Framtidsboxen” får man läsa mera detaljerat vad man skall göra och hur.
Hur vill dessa ”förändringsagenter” kommunicera med kommunens politiker? Inte som politikerna är vana vid i alla fall, dvs via interpellationer och motioner till kommunfullmätige, nämnder och styrelser. De vill kommunicera via ett nätverk, en hemsida, bloggar och sms och ibland träffa en kontaktperson. De vill ha ett samarbete mellan skola och kommun. De vill att politikerna regelbundet ska komma till skolan för att prata politik t.ex. på lektioner i samhällskunskap.
De vill ha uppmuntran, stöd och hjälp med uppgifterna, de vill bli tagna på allvar och de vill vara med då deras idéer diskuteras, säger de i ”Framtidsboxen”.
”Framtidboxen” skrevs av dessa 15 förändringsagentar i somras som ett sommarjobb på uppdrag av kommunen. ”Framidsboxen” har nu passerat kommunstyrelsen. På debatten sades det att förslagen nu utreds av förvaltningarna i kommunen. Det sades kanske också att ”förändringsagentarna” är med i det arbetet, men det hörde jag inte.
Om du vill bidra till kommunen utveckling – då måste du gå och rösta på söndag den 19 september.
Kaisa Komulainen-Nilsson, Vänsterpartiet
Vingåker
(Också publicerad den 24 september på Debatt, Katrineholms-Kuriren)
Läs också: "Framidsboxens förslag får positiv respons", i KK 11 november.
måndag 30 augusti 2010
Vem lovar de funktionshindrade någonting inför valet?
I ett debattinlägg i Katrineholms-Kuriren 14 juli skrev Jörgen Lundälv, funktionshinderforskare och universitetslektor i socialt arbete om de utsattas situation på arbetsmarknaden. Han menar personer med funktionsnedsättning och långtidssjuka och skrev: ”Tillträdet och möjligheterna på arbetsmarknaden blir inte bättre och bättre. Tillgängligheten i samhället blir heller inte bättre och bättre med automatik. Det kräver helt enkelt engagemang och arbete för att åstadkomma mer genomgripande förändringar i samhället.”
Jag håller med om det han skriver. I Sverige finns ca 1 miljon människor i åldern 16-64 år som har funktionsnedsättning. Endast 50 % av dessa människor finns i dag på arbetsmarknaden. Andelen anställda med funktionshinder har sjunkit från 56 till 50 %.
Det sägs att det finns politisk vilja och miljoner för arbetsmarknadspolitiska program för att underlätta deras tillträde till arbetsmarknaden. Ett av de mest prioriterade arbetsområden på arbetsförmedlingen är just att hjälpa dem att få en anställning, men arbetslösheten är fortfarande så hög som 50 %.
Varför anställer arbetsgivare inte personer med funktionsnedsättning? Känner de kanske inte till att det finns en lång rad arbetsmarknadspolitiska program som är avsedda just för att underlätta deras tillträde på arbetsmarknaden och för att kompensera det produktionsbortfall som beror på den anställdes funktionsnedsättning, dvs program för att ge stöd både för de anställda och arbetsgivare?
Det rör sig inte bara om anställningar med lönebidrag, utan många fler arbetsgivarstöd som t.ex. utvecklingsanställning, personligt biträde, arbetshjälpmedel, arbetsplatsanpassningar och SIUS (en handläggare som enbart arbetar med personer med funktionsnedsättning och arbetsgivare).
Eller har arbetsgivare så dåliga kunskaper om dessa personer att det är därför man inte vågar anställa? Kan det helt enkelt så att det finns en ovilja att anställa personer med funktionsnedsättning, samma ovilja som vad gäller att anställa människor med invandrarbakgrund, äldre, kvinnor som har små barn, de som varit långtidssjuka eller långtidsarbetslösa arbetssökande, kraftigt överviktiga eller ungdomar? Kortsagt alla de som är avvikande på ett eller annat sätt.
De nya arbetsmarknadsprognoserna visar att behovet av arbetskraft kommer att öka och att det snart finns behov att rekrytera arbetskraft från utlandet. Det är väl inte konstigt med tanke på att det finns så många stora grupper som i dag medvetet hålls utanför arbetsmarknaden.
För ett antal år sedan fanns en dispositiv lagstiftning enligt vilken statliga arbetsgivare skulle ha x procent anställda med funktionsnedsättning. Lagen försvann. Arbetsgivarna tyckte inte om den lagen. Kanske är det annorlunda i dag. Men får man ingen förändring till stånd på frivillig väg, med kunskap om alla de möjligheter som faktiskt finns tillhands, måste kanske riksdagen lagstifta för att åstadkomma de genomgripande förändringar i samhället som krävs för att utsatta grupper ska kunna komma in på arbetsmarknaden.
Att stifta nya lagar går inte över en natt. Framför allt då det finns ett politiskt motstånd mot sociala förbättringar från högern sida – idag liksom tidigare. Det blir kanske annorlunda framöver då de gamla moderaterna inte längre finns och ”de nya moderaterna” har kommit med nya värderingar?
”Steg för steg närmar vi oss valet. Förväntningar och förhoppningar stiger”, skrev Jörgen Lundälv i början av sitt debattinlägg. Visst – och det gäller oss alla. Av den anledningen tror jag att det är viktigt att blicka bakåt. Man brukar säga att utan historia kan man inte förstå nutiden och se vägen mot framtiden.
Vi kan betrakta perioden 1904-2009 för borgarnas politik, då man har sagt nej bl.a. till följande förslag:
Allmän rösträtt, kvinnlig röstträtt, avskaffande av dödsstraff i Sverige, åtta timmars arbetsdag, a-kassa, höjda folkpensioner, två veckors semester, fria skolmåltider, allmänna barnbidrag, fyra veckors semester, 40-timmars arbetsvecka, fri abort, femte semestervecka, fri sjukvård, partnerskap för homosexuella, höjd sjukersättning. (Källa: LO-Tidningen, Kim Söderström)
Har det verkligen varit såhär illa på den borgerliga sidan? Det är kanske många som har glömt det eller så har man kanske inte ens hört talas om det. Många ungdomar säger att man får lära sig väldigt litet just om arbetarklassens historia i skolan.
I vilket fall som helst tycker vi att detta är viktigt att berätta nu och att man blir medveten om sin historia och sina intressen när valdagen närmar sig. Var och en av oss som har rösträtt har också möjlighet att bidra till utformningen av det samhälle som man tycker kan bli den bästa av världar.
Gå och rösta den 19 september!
Kaisa Komulainen-Nilsson (V) Peter Linnstrand (V)
( Publicerad på Vänsterpartiet Sörmlands nyhetssida och Katrineholms-Kurirens debattsida den 7 september)
Jag håller med om det han skriver. I Sverige finns ca 1 miljon människor i åldern 16-64 år som har funktionsnedsättning. Endast 50 % av dessa människor finns i dag på arbetsmarknaden. Andelen anställda med funktionshinder har sjunkit från 56 till 50 %.
Det sägs att det finns politisk vilja och miljoner för arbetsmarknadspolitiska program för att underlätta deras tillträde till arbetsmarknaden. Ett av de mest prioriterade arbetsområden på arbetsförmedlingen är just att hjälpa dem att få en anställning, men arbetslösheten är fortfarande så hög som 50 %.
Varför anställer arbetsgivare inte personer med funktionsnedsättning? Känner de kanske inte till att det finns en lång rad arbetsmarknadspolitiska program som är avsedda just för att underlätta deras tillträde på arbetsmarknaden och för att kompensera det produktionsbortfall som beror på den anställdes funktionsnedsättning, dvs program för att ge stöd både för de anställda och arbetsgivare?
Det rör sig inte bara om anställningar med lönebidrag, utan många fler arbetsgivarstöd som t.ex. utvecklingsanställning, personligt biträde, arbetshjälpmedel, arbetsplatsanpassningar och SIUS (en handläggare som enbart arbetar med personer med funktionsnedsättning och arbetsgivare).
Eller har arbetsgivare så dåliga kunskaper om dessa personer att det är därför man inte vågar anställa? Kan det helt enkelt så att det finns en ovilja att anställa personer med funktionsnedsättning, samma ovilja som vad gäller att anställa människor med invandrarbakgrund, äldre, kvinnor som har små barn, de som varit långtidssjuka eller långtidsarbetslösa arbetssökande, kraftigt överviktiga eller ungdomar? Kortsagt alla de som är avvikande på ett eller annat sätt.
De nya arbetsmarknadsprognoserna visar att behovet av arbetskraft kommer att öka och att det snart finns behov att rekrytera arbetskraft från utlandet. Det är väl inte konstigt med tanke på att det finns så många stora grupper som i dag medvetet hålls utanför arbetsmarknaden.
För ett antal år sedan fanns en dispositiv lagstiftning enligt vilken statliga arbetsgivare skulle ha x procent anställda med funktionsnedsättning. Lagen försvann. Arbetsgivarna tyckte inte om den lagen. Kanske är det annorlunda i dag. Men får man ingen förändring till stånd på frivillig väg, med kunskap om alla de möjligheter som faktiskt finns tillhands, måste kanske riksdagen lagstifta för att åstadkomma de genomgripande förändringar i samhället som krävs för att utsatta grupper ska kunna komma in på arbetsmarknaden.
Att stifta nya lagar går inte över en natt. Framför allt då det finns ett politiskt motstånd mot sociala förbättringar från högern sida – idag liksom tidigare. Det blir kanske annorlunda framöver då de gamla moderaterna inte längre finns och ”de nya moderaterna” har kommit med nya värderingar?
”Steg för steg närmar vi oss valet. Förväntningar och förhoppningar stiger”, skrev Jörgen Lundälv i början av sitt debattinlägg. Visst – och det gäller oss alla. Av den anledningen tror jag att det är viktigt att blicka bakåt. Man brukar säga att utan historia kan man inte förstå nutiden och se vägen mot framtiden.
Vi kan betrakta perioden 1904-2009 för borgarnas politik, då man har sagt nej bl.a. till följande förslag:
Allmän rösträtt, kvinnlig röstträtt, avskaffande av dödsstraff i Sverige, åtta timmars arbetsdag, a-kassa, höjda folkpensioner, två veckors semester, fria skolmåltider, allmänna barnbidrag, fyra veckors semester, 40-timmars arbetsvecka, fri abort, femte semestervecka, fri sjukvård, partnerskap för homosexuella, höjd sjukersättning. (Källa: LO-Tidningen, Kim Söderström)
Har det verkligen varit såhär illa på den borgerliga sidan? Det är kanske många som har glömt det eller så har man kanske inte ens hört talas om det. Många ungdomar säger att man får lära sig väldigt litet just om arbetarklassens historia i skolan.
I vilket fall som helst tycker vi att detta är viktigt att berätta nu och att man blir medveten om sin historia och sina intressen när valdagen närmar sig. Var och en av oss som har rösträtt har också möjlighet att bidra till utformningen av det samhälle som man tycker kan bli den bästa av världar.
Gå och rösta den 19 september!
Kaisa Komulainen-Nilsson (V) Peter Linnstrand (V)
( Publicerad på Vänsterpartiet Sörmlands nyhetssida och Katrineholms-Kurirens debattsida den 7 september)
torsdag 12 augusti 2010
Mera vård för skattepengarna eller vinster för riskkapitalister i skatteparadis?
Jag (Kaisa) skrev ett debattinlägg i Katrineholms-Kuriren den 10 juli under rubriken ”I vems fickor ska vårdpengarna hamna”. Det var i anslutning till Vårdförbundets artikel i samma tidning angående landstingets svårigheter att rekrytera sjuksköterskor och specialsjuksköterskor. I min artikel nämnde jag att Caremakoncernen och Praktikertjänst AB omsatte 7,5 miljarder kronor 2009, en vinst på cirka 10 procent. Enligt SVT:s Tvärsnytt 4 april skickar till exempel Carema en stor del av vinsterna till skatteparadiset Jersey.
Enligt min uppfattning är detta ett skäl till varför Landstingen har problem att rekrytera specialsjuksköterskor, man kan inte betala dem rimliga löner. Vinsterna, som har skapats på skattefinansierad verksamhet, går inte tillbaka till att täcka de behov som finns inom vården och de försvinner inte bara från landstingen, pengarna försvinner också från landet.
Den moderata Eskilstunapolitikern Britt-Inger Remning (B-IM) kommenterar min artikel i ett debattinlägg i Katrineholms-Kuriren den 30 juli. Hon frågar bland annat om jag vill ”förbjuda skattefinansierade företag att arbeta med vård och omsorg överhuvudet eller är det bara de företag som lyckas gå med vinst som vi ska akta oss för och se som något fult?”
Vi i Vänsterpartiet har aldrig sagt att vi vill förbjuda skattefinansierade vårdföretag. Vänsterpartiet är ett småföretagarvänligt parti. Vi har aldrig sagt nej till sjukgymnaster, tandläkare eller terapeuter. Vad vi vänder oss emot är just att sådana storföretag som Carema och Praktikertjänst AB, går in i vården och plockar ut vinster som sedan förs ut ur landet.
B-IM skriver också att Vänsterpartiet som vanligt försöker hota med att sjukvården skulle kollapsa om den bedrivs av någon annan än Landstingen. Vi i Vänsterpartiet har aldrig sagt att vården skulle kollapsa med privata företag.
Att vården ska finnas för alla – om och när vi behöver - säger B-IM också. Det håller Vänsterpartiet med om och vi hoppas att Moderaterna där också inkluderar papperslösa flyktingar, liksom vi också håller med om att ”Sjukvården ska vara skattefinansierad”!
Kaisa Komulainen-Nilsson (V), Vingåker
Peter Linnstrand landstingsråd Sörmland (V)
Läs också min artikel "I vems fickor ska vårdpengarna hamna?" från tidigare i somras. /Kaisa/
Enligt min uppfattning är detta ett skäl till varför Landstingen har problem att rekrytera specialsjuksköterskor, man kan inte betala dem rimliga löner. Vinsterna, som har skapats på skattefinansierad verksamhet, går inte tillbaka till att täcka de behov som finns inom vården och de försvinner inte bara från landstingen, pengarna försvinner också från landet.
Den moderata Eskilstunapolitikern Britt-Inger Remning (B-IM) kommenterar min artikel i ett debattinlägg i Katrineholms-Kuriren den 30 juli. Hon frågar bland annat om jag vill ”förbjuda skattefinansierade företag att arbeta med vård och omsorg överhuvudet eller är det bara de företag som lyckas gå med vinst som vi ska akta oss för och se som något fult?”
Vi i Vänsterpartiet har aldrig sagt att vi vill förbjuda skattefinansierade vårdföretag. Vänsterpartiet är ett småföretagarvänligt parti. Vi har aldrig sagt nej till sjukgymnaster, tandläkare eller terapeuter. Vad vi vänder oss emot är just att sådana storföretag som Carema och Praktikertjänst AB, går in i vården och plockar ut vinster som sedan förs ut ur landet.
B-IM skriver också att Vänsterpartiet som vanligt försöker hota med att sjukvården skulle kollapsa om den bedrivs av någon annan än Landstingen. Vi i Vänsterpartiet har aldrig sagt att vården skulle kollapsa med privata företag.
Att vården ska finnas för alla – om och när vi behöver - säger B-IM också. Det håller Vänsterpartiet med om och vi hoppas att Moderaterna där också inkluderar papperslösa flyktingar, liksom vi också håller med om att ”Sjukvården ska vara skattefinansierad”!
Kaisa Komulainen-Nilsson (V), Vingåker
Peter Linnstrand landstingsråd Sörmland (V)
Läs också min artikel "I vems fickor ska vårdpengarna hamna?" från tidigare i somras. /Kaisa/
söndag 8 augusti 2010
fredag 6 augusti 2010
Sjukresor med hjärtat till vänster!
Berit Gustafsson från Katrineholm aktualiserar en viktig fråga på torsdagen den 29:e i juli i Katrineholms Kuriren.
Hon tar upp frågan om ”Pulsen.” och beklagar att denna viktiga busslinje mellan Kullbergska och Mälarsjukhuset har upphört. Hon ställer också frågan till Länstrafiken och Landstinget : Varför?
Hon säger också att hon är medveten om att det finns tåg och buss men de behandlingstider som man får är inte anpassade efter tillgängliga kommunikationer.
Sjukresor kan erhållas genom remitterande läkare om man är tillräckligt sjuk. Hon skriver också att information om sjukresereformen är väldigt dålig.
Vänsterpartiet har i ett flertal tillfällen lyft frågan om sjukresor och då också ”pulsen”. Pulsen trafikerade sträckan Vingåker – Mälarsjukhuset. Den gick via Katrineholm, vårdcentralen i Flen och Malmköping. Landstinget ersatte länstrafiken med 1,2 miljoner kronor per år för denna linje. Ett argument har varit att det inte var så många som utnyttjade Pulsen men de som åkt med den vet att den ofta var full. Vi kommer fortsätta att kämpa för att sjukresor med kollektivtrafik är ett miljövänligt alternativ till biltransporter. Vänsterpartiet har föreslagit att sjukresor med kollektivtrafik ska ersättas ekonomiskt utan något avdrag! De så kallade sjukreselinjerna mellan Nyköping – Katrineholm – Eskilstuna och Uppsala är uppsagda därmed frigörs ekonomiska resurser som vi tycker ska användas för återinförande av Pulsen och ersättning för sjukresor med kollektivtrafik.
Detta för en bättre tillgänglighet och mindre miljöförstöring.
Vänsterpartiet
Kaisa Komulainen och Peter Linnstrand
(Också publicerad i Katrineholms-Kuriren den 5 augusti under rubriken "Återinför Pulsen")
Hon tar upp frågan om ”Pulsen.” och beklagar att denna viktiga busslinje mellan Kullbergska och Mälarsjukhuset har upphört. Hon ställer också frågan till Länstrafiken och Landstinget : Varför?
Hon säger också att hon är medveten om att det finns tåg och buss men de behandlingstider som man får är inte anpassade efter tillgängliga kommunikationer.
Sjukresor kan erhållas genom remitterande läkare om man är tillräckligt sjuk. Hon skriver också att information om sjukresereformen är väldigt dålig.
Vänsterpartiet har i ett flertal tillfällen lyft frågan om sjukresor och då också ”pulsen”. Pulsen trafikerade sträckan Vingåker – Mälarsjukhuset. Den gick via Katrineholm, vårdcentralen i Flen och Malmköping. Landstinget ersatte länstrafiken med 1,2 miljoner kronor per år för denna linje. Ett argument har varit att det inte var så många som utnyttjade Pulsen men de som åkt med den vet att den ofta var full. Vi kommer fortsätta att kämpa för att sjukresor med kollektivtrafik är ett miljövänligt alternativ till biltransporter. Vänsterpartiet har föreslagit att sjukresor med kollektivtrafik ska ersättas ekonomiskt utan något avdrag! De så kallade sjukreselinjerna mellan Nyköping – Katrineholm – Eskilstuna och Uppsala är uppsagda därmed frigörs ekonomiska resurser som vi tycker ska användas för återinförande av Pulsen och ersättning för sjukresor med kollektivtrafik.
Detta för en bättre tillgänglighet och mindre miljöförstöring.
Vänsterpartiet
Kaisa Komulainen och Peter Linnstrand
(Också publicerad i Katrineholms-Kuriren den 5 augusti under rubriken "Återinför Pulsen")
tisdag 13 juli 2010
Använd alla resurser på arbetsmarknaden!
I Sverige finns i dag cirka 1 miljon personer i åldern 16-64 år som anger någon funktionsnedsättning. Hälften av dessa människor är ute på arbetsmarknaden. Sysselsättningsgraden inom denna grupp har sjunkit från 56 procent till 50 procent enligt SCB:s statist
Det står i grundlagen och i FN-konventioner om lika mänskliga rättigheter för gruppen funktionshindrade, alltså även rätten till arbete. Politikerna ger många och högtidliga löften om allt man skall göra för denna grupp, säger Ingrid Burman, ordförande för Handikapp-förbundens samarbetsorgan, i en intervju i Svenska Dagbladet den 4 juli. ”Välviljan är stor, det finns ingen politiskt motsättning. Det finns bara en förödande tystnad”, säger hon vidare i intervjun.
Henrietta Stein, chef på Arbetsförmedlingen, intervjuas också i samma artikel. Hon säger att hon ”blir ledsen över kritiken av myndighetens bemötande av funktionsnedsatta”. Hon menar vidare att det ofta behövs läkarkonsultation om ärenden, det vill säga hon ger det som ett skäl varför arbetsförmedlingen inte har uppnått bättre resultat.
Ett gigantiskt misslyckande för flera regeringar anser Ingrid Burman, men säger i samma intervju att hon inte vill kritisera arbetsförmedlingen.
En halv miljon funktionshindrade utan arbete, en halv miljon personer som lever i ett utanförskap. Jag tror som Ingrid Burman att alla dessa människor kanske inte är registrerade som arbetssökande på arbetsförmedlingar. Det kan vara en förklaring till den låga sysselättningsgraden, men inte hela förklaringen. Det behövs statliga medel för att underlätta de funktionshindrades möjligheter för att få en anställning menar hon.
Staten anslår miljoner till arbetsmarknadspolitiska program för att underlätta de funktionshindrades tillträde till arbetsmarknaden och för att kompensera arbetsgivare för det produktionsbortfall som eventuellt kan vara aktuellt.
När man pratar om funktionshindrade är det viktigt att komma ihåg att funktionshindrade inte enbart har funktionshinder utan har olika kompetenser, precis som alla andra arbetssökande.
Arbetsförmedlingens uppgift är att hitta arbetsuppgifter där funktionshinder i så liten omfattning som möjligt utgör ett arbetshinder. Då man inte kan hitta sådana arbetsuppgifter har arbetsförmedlingen möjlighet att kompensera funktionshindret för arbetsgivare. Det finns en lång rad olika arbetsmarknadspolitiska program som till exempel arbetspraktik, utbildning, utvecklingsanställning, lönebidragsanställning, personligt biträde, SIUS, arbetstekniska hjälpmedel och arbetsplatsanpassning.
När jag har pratat med arbetsgivare är det många som oftast bara känner till möjligheten att anställa någon med lönebidrag. Av den anledningen kommer jag kort förklara vad de ovannämnda arbetsmarknadspolitiska programmen innebär. Jag gör det i förhoppning om att alla de arbetsgivare och funktionshindrade som inte känner till samtliga arbetsmarknadspolitiska program vänder sig till arbetsförmedlingen för att ta reda på mera vad som gäller.
För att en arbetsgivare ska kunna anställa en person med ett arbetsgivarstöd måste personen i fråga vara registrerad på en arbetsförmedling och det måste finnas ett aktuellt läkarutlåtande som styrker funktionshindret.
Arbetspraktik. Det finns en särskild arbetspraktik för funktionshindrade. Praktiktiden kostar inget för arbetsgivare och arbetssökande får aktivitetsstöd under praktiktiden.
Utvecklingsanställning. Avsedd för personer som har varit borta från arbetslivet under längre tid. Anställningstiden är högst ett år, men den kan gå över till en lönebidraganställning. Stödets storlek avgörs utifrån arbetshindrets omfattning i den aktuella tjänsten efter diskussion mellan arbetsgivare och arbetsförmedlingen.
Lönebidraganställning. För stödets storlek gäller samma regler som för utvecklingsanställning. Anställningstiden är fyra år, men om det finns behov av fortsatt arbetslivsinriktad rehabilitering kan anställningen förlängas.
SIUS. Detta arbetsmarknadspolitiska program är ett av de nyaste programmen och innebär att arbetssökande får stöd av en specialhandläggare, SIUS-konsulent, både före anställning och på arbetsplatsen. En SIUS-konsulent kan också ge stöd för arbetsgivare och dennes medarbetare på arbetsplatsen.
Arbetstekniska hjälpmedel. Ibland kan den arbetssökandes funktionshinder avhjälpas med arbetstekniska hjälpmedel. För detta ändamål finns arbetsterapeuter som utreder behovet i samråd med den arbetssökande. Arbetshjälpmedel bekostas av arbetsförmedlingen.
Arbetsplatsanpassningar. För att en arbetssökande skall kunna fungera på en arbetsplats kan det behövas en anpassning av arbetsplatsen. Utredningen görs av en arbetsterapeut i samråd med arbetssökande och arbetsgivare och bekostas av arbetsförmedlingen.
De funktionshindrades lika rättigheter till arbete regleras i grundlagen, i FN-konventioner, politiker är välvilliga till stöd, arbetsförmedlingens höga chefer hävdar att det är ett prioriterat område, det finns en lång rad bra arbetsmarknadspolitiska program, det finns miljontals kronor avsatta för dessa ändamål. Men i dag finns det ändå en halv miljon funktionshindrade som står utanför arbetsmarknaden, som lever i utanförskap!
Hur kan det komma sig?
Kaisa Komulainen-Nilsson
Vänsterpartiet i Vingåker
(Också publicerad på Katrineholms-Kurirens debattsida)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)