Ylva G Karlsson (Mp-landstingsråd) skrev för FN-föreningen i Katrineholm 2 december, dvs dagen före FN:s internationella handikappdag, ett debattinlägg under rubriken ”Ingen ska bli diskriminerad.” Debattinlägget handlade om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar.
FN:s internationella handikappdag infaller alltså 3 december. Den uppmärksammades både på Katrineholms bibliotek och i Katrineholms-Kuriren.
År 2000 enades världens länder om åtta mätbara mål, s.k. 8 milleniummål, som skall vara uppnådda 2015. ”Resurserna och tekniken finns, liksom löftet från världens ledare. Det som krävs nu är vilja och handling”, står det i den lilla broschyr som jag fick i min hand på FN:s internationella handikappdag på biblioteket i Katrineholm. Jag räknade naturligtvis att det skulle ha stått något om personer med funktionsnedsättningar, men de var inte med .
År 2007 beslutade regeringen att underteckna FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder. Där står det bl a att man ska vidta alla ändamålsenliga lagstiftnings- åtgärder för att uppfylla de rättigheter som erkänns i konventionen.
I Sverige finns i dag 1,5 miljoner människor mellan 16-84 år som har någon form av funktionsnedsättningar. Arbetslösheten bland de som söker arbete är över 50 % och den ökar trots att arbetsförmedlingen har fått i uppdrag att prioritera denna grupp och också har fått resurser för en lång rad av arbetsmarknadspolitiska program. Av dem som har nedsatt rörelseförmåga är 64 % utan arbete står det i DHR:s broschyr. Där står det också att 3000 personer riskerar att bli av med sin personliga assistent.
Ylva G Karlsson nämnder i sitt lägg några intressanta saker om alliansregeringens proposition ”Från patient till medborgare, en nationell handlingsplan för handikappolitiken”, som skall vara genomförd år 2010, men att det inte har funnits några maktmedel för att se till att målen följs! Hon säger också att det är skamligt att Sverige, som ses som ett föregångsland vad gäller mänskliga rättigheter, inte genomfört detta åtagande i landstinget i Sörmland.
Vad är det för maktmedel som den politiska majoriteten (mp + fp + s) saknar i landstinget i Sörmland? Vad är det för politiska initiativ som den politiska majoriteten har tagit men inte har kunnat genomföra pga på brist på maktmedel? Hur många personer har vi i Sörmland som har funktionsnedsättningar? Hur många av dem har anställning? Hur många av dem har kommunerna eller landstinget bland sina anställda? Hur många av dem har gått helan vägen från patient till medborgare eller är det fortfarande så att många av dem upplever diskriminering?
Jag kan inte ännu svara på dessa frågor för jag har alldeles nyligen blivit vald till landstingpolitiker, men den politiska majoriteten borde kunna svara på frågorna, man borde ha gjort utredningar för att belysa just denna typ av frågeställningar för att kunna ta itu med de konkreta insatser för att komma till rätta med problemen.
Jag håller med om att det är skamligt att politiker i Sveriges i riksdag, landsting och kommuner inte har lyckats att förverkliga FN:s konventioner och regeringens beslut om rättigheter för denna grupp på 1,6 miljoner människor med funktionsnedsättningar.
Jag vill ännu en gång referera till den lilla broschyr som jag fick på FN:s internationella handikappdag som säger: ”Resurserna och tekniken finns, liksom löftet med från världens ledare. Det som krävs nu är vilja och handling.”
Ylva G Karlsson – låt mig och allmänheten i Sörmland få information om den vilja som den politiska majoriteten har i landstinget för att förbättra livssituationen för personer med funktionsnedsättningar så att ingen skall känna sig diskriminerad, att handingsplanen från patient till medborgare leder till sina mål!
Kaisa Komulainen-Nilsson (V)
Landstingsfullmäktig i Sörmland och
Ledamot i nämnden för habilitering och hjälpmedel
(Först publicerad i december 2010 på Vänsterpartiet Sörmlands nyhetssida och på Katrineholms-Kurirens debattsida den 27 december.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar