Detta menar Martin Larsson i sitt debattinlägg på torsdagen den 9:e december. I höstens val fick Vtl, Mp, Fp och V tillsammans så många röster av sina väljare att de tillsammans är berättigade till 8 mandat i kommunfullmäktige med stöd av sk teknisk valsamverkan som de kallar den för. I själva verket har dessa partier gått in i ett organiserat samarbete som styrks med ett samarbetsokument.
Med stöd av denna sk teknisk valsamverkan har Vtl, Mp, Fp och V fått en representation i alla kommunens styrelser och nämnder i form av ordinarie eller ersättarplatser för att kunna representera sina väljare. Väljarkåren består av närmare 25% av samtliga röstande i kommunen säger Martin Larsson i samma inlägg.
Men – nu är man villig att överge sina väljare i alla kommunens nämnder och styrelser om inte Vtl får en post på 40% som insynsråd.
Jag är medlem i Vänsterpartiet och har varit det i många år. Jag har haft och har kommunalpolitiska uppdrag. I dag tycker jag att det är ytterst pinsamt att vi i vänsterpartiet har medlemmar som har valt att ingå i ett organiserat samarbete med ett parti som Vtl. Vi hade tidigare en möjlighet efter valet att börja samarbeta med socialdemokraterna och miljöpartiet, att ha ett rödgrönt samarbete som man har nu genomfört i många kommuner.
Den möjligheten har inte existerat på länge som jag verkligen beklagar.
Eftersom debattinlägget är underskrivet enbart av Martin Larson (Vtl ) måste jag ställa en fråga till Pernilla Hagberg (Mp), Margareta Karlsson (Fp) och Åke Tholin (V):
Står ni också bakom Martin Larssons tanke att ni inte kommer att delta i kommunens nämnder och styrelser, att ni kommer att överge det förtroende som ni fick av era väljare i höstens val om Vtl inte får en post som insynsråd på 40%.
Kaisa Komulainen-Nilsson
Fd styrelseledamot (V) Vingåker
Landstingsfullmäktig Sörmland
Artikeln var publicerad på Katrineholms-Kurirensdebattsida den 13 december. Läs också Katrineholms-Kurirensartikel samma datum om oordningen i Vingåkerspolitiken!
tisdag 14 december 2010
onsdag 8 december 2010
Teknisk valsamverkan eller koalition?
Visst - jag håller med om att det är väldigt bra för små partier att ingå i teknisk valsamverkan, som Martin Larsson (VTL), Pernilla Hagberg (MP), Åke Tholin (V) och Margareta Karlsson (FP) skriver i sitt debattinlägg 2 december under rubriken ”Så vill vi utveckla Vingåkers kommun”.
Vidare säger de att genom en teknisk valsamverkan kan ett parti få större insyn och påverkan. Syftet med teknisk valsamverkan är just att ett parti skall kunna få flera platser i nämnder och styrelser än man kunde ha fått av egen kraft och således kunna delta mer fullt ut i den demokratiska processen.
Vänsterpartiet i landstinget Sörmland har genom just en sådan teknisk valsamverkan med moderaterna, centerpartiet och kristdemokraterna fått en utökad möjlighet att delta i ett antal nämnder och styrelser där vänsterpartiet inte haft tidigare någon representation utöver insynsplatser. Genom denna samverkan har vänsterpartiet fått både ersättar- och ordinarieplatser.
I sitt debattinlägg säger VTL, MP, FP och V också att: ”En valteknisk samverkan innebär inte att en politisk samverkan måste ske…”. Det är just denna mening eller rättare sagt en del av denna mening som jag har svårt att förstå mot den bakgrund att jag vet att det finns ett dokument, som jag vill kalla för ett samarbetsdokument mellan VTL, MP, FP och V där det bl a står: ”Ersättares förslag läggs fram av ordinarie ledamot”. ”Vi är positiva till att hålla gemensamma förmöten inför nämnder, kommunstyrelse och kommunfullmäktige.” ”Vi avser bedriva såväl egen som gemensam politik”.
Betyder detta att en s k teknisk valsamverkan egentligen är ett organiserat politiskt samarbete, är en politisk samverkan som man inte vill visa. Jag har svårt att förstå detta, men det kan ni säkert förklara för mig och alla andra som läser debattinlägg i Katrineholms-Kuriren.
Den tekniska valsamverkan har t ex gett Vänsterpartiet 2011sex ersättarplatser i olika nämnder och en plats som ordinarie ledamot i Viadidaktnämnden. Denna information är av särskilt intresse med tanke på den första punkten i partiernas samarbetsdokument säger att ”Ersättares förslag läggs fram av ordinarie ledamot”. Detta betyder att vänsterpartiets politiska initiativ, förslag utifrån ersättarplatser, kommer att tas upp av ett annat parti som ett yrkande som protokollförs som ett yrkande t ex från VTL, MP eller FP, dvs från det parti som har en ordinarie plats i respektive nämnd och styrelse. Det parti som har ordinarie platser i alla nämnder och styrelser förutom Viadidakt är VTL.
Jag tror inte att jag behöver förklara innebörden av detta. Det kan ju var och en förstå själva. Man kan bara konstatera att förhandlingen om fördelningen av platser i kommunens nämnder och styrelser har varit framgångsrik för en del av partierna och mindre framgångsrik för andra.
Men - ”Vi lyssnar på varandra, vi vill varandra väl och vi gör så gott som vi kan” som det också står som en punkt i partiernas samarbetsdokument. Jag tycker att det låter väldigt fint, men jag undrar om det är räcker för att kunna utveckla Vingåkers kommun.
Kaisa Komulainen-Nilsson
Landstingsfullmäktigeledamot i Sörmland (V)
Fd styrelseledamot i (V) Vingåker
(också publicerad på Katrineholms-Kurirens debattsida den 7 december)
Läs också: "Meningarna är delade om V:s valtekniska allians med VTL" i KK 24 november.
lördag 25 september 2010
Vingåkersungdomar och ”Framtidsboxen”
Jag har ofta funderat vad det är som ungdomar vill i Vingåker. Jag vet att det är många som är arbetslösa och det är klart att de vill ha jobb. Men – utöver det?
I tisdags den 7 september hölls en valdebatt på Fritidsgården. Alla kommunens åtta partier var representerade. Debatten sändes direkt i Radio Sörmland. Debatten skulle handla om ungdoms- och äldreomsorgsfrågor. Tyvärr kom det inte riktigt fram vad ungdomar i Vingåker har för önskemål. Däremot kom det fram att 15 ungdomar i Vingåker har arbetat fram ett dokument ”Framtidsboxen”, som handlar om verkligt inflytande i Vingåker för ungdomar.
Jag hade inte hört talas om detta dokument men kände att det var något som jag måste läsa. Jag gick till Kommunhuset och fick ett ex. av ”Framtidsboxen” i min hand, en nyckel till ungdomarnas värld. Ett dokument på 34 sidor, dubbelsidigt i A4 format. Ett treveckors arbete med av 15 ungdomar, 15 ”förändringsagenter”, som de kallar sig för, med namn, bilder, mailadresser och telefonnummer, m a o mycket tillgängliga personer.
Vad vill då dessa ungdomar? De vänder sig till kommunens politiker och tjänstemän, ”möjliggörare” som de kallas av ungdomarna. Ungdomarna har en dröm om att Vingåker skall vara ett ställe där alla trivs. De har tio olika förslag för att kunna nå målet för att Vingåker också skall bli Sveriges främsta kommun för unga.
Här kommer några av förslagen: Använd kalkbrottet för olika aktiviteter. Ungdomsgård för äldre ungdomar. Förbättra kollektivtrafiken. Dansbana nära centrum. Utsmyckning av kommunen. Äppelskylten. Aktiviteter längs ån. I ”Framtidsboxen” får man läsa mera detaljerat vad man skall göra och hur.
Hur vill dessa ”förändringsagenter” kommunicera med kommunens politiker? Inte som politikerna är vana vid i alla fall, dvs via interpellationer och motioner till kommunfullmätige, nämnder och styrelser. De vill kommunicera via ett nätverk, en hemsida, bloggar och sms och ibland träffa en kontaktperson. De vill ha ett samarbete mellan skola och kommun. De vill att politikerna regelbundet ska komma till skolan för att prata politik t.ex. på lektioner i samhällskunskap.
De vill ha uppmuntran, stöd och hjälp med uppgifterna, de vill bli tagna på allvar och de vill vara med då deras idéer diskuteras, säger de i ”Framtidsboxen”.
”Framtidboxen” skrevs av dessa 15 förändringsagentar i somras som ett sommarjobb på uppdrag av kommunen. ”Framidsboxen” har nu passerat kommunstyrelsen. På debatten sades det att förslagen nu utreds av förvaltningarna i kommunen. Det sades kanske också att ”förändringsagentarna” är med i det arbetet, men det hörde jag inte.
Om du vill bidra till kommunen utveckling – då måste du gå och rösta på söndag den 19 september.
Kaisa Komulainen-Nilsson, Vänsterpartiet
Vingåker
(Också publicerad den 24 september på Debatt, Katrineholms-Kuriren)
Läs också: "Framidsboxens förslag får positiv respons", i KK 11 november.
I tisdags den 7 september hölls en valdebatt på Fritidsgården. Alla kommunens åtta partier var representerade. Debatten sändes direkt i Radio Sörmland. Debatten skulle handla om ungdoms- och äldreomsorgsfrågor. Tyvärr kom det inte riktigt fram vad ungdomar i Vingåker har för önskemål. Däremot kom det fram att 15 ungdomar i Vingåker har arbetat fram ett dokument ”Framtidsboxen”, som handlar om verkligt inflytande i Vingåker för ungdomar.
Jag hade inte hört talas om detta dokument men kände att det var något som jag måste läsa. Jag gick till Kommunhuset och fick ett ex. av ”Framtidsboxen” i min hand, en nyckel till ungdomarnas värld. Ett dokument på 34 sidor, dubbelsidigt i A4 format. Ett treveckors arbete med av 15 ungdomar, 15 ”förändringsagenter”, som de kallar sig för, med namn, bilder, mailadresser och telefonnummer, m a o mycket tillgängliga personer.
Vad vill då dessa ungdomar? De vänder sig till kommunens politiker och tjänstemän, ”möjliggörare” som de kallas av ungdomarna. Ungdomarna har en dröm om att Vingåker skall vara ett ställe där alla trivs. De har tio olika förslag för att kunna nå målet för att Vingåker också skall bli Sveriges främsta kommun för unga.
Här kommer några av förslagen: Använd kalkbrottet för olika aktiviteter. Ungdomsgård för äldre ungdomar. Förbättra kollektivtrafiken. Dansbana nära centrum. Utsmyckning av kommunen. Äppelskylten. Aktiviteter längs ån. I ”Framtidsboxen” får man läsa mera detaljerat vad man skall göra och hur.
Hur vill dessa ”förändringsagenter” kommunicera med kommunens politiker? Inte som politikerna är vana vid i alla fall, dvs via interpellationer och motioner till kommunfullmätige, nämnder och styrelser. De vill kommunicera via ett nätverk, en hemsida, bloggar och sms och ibland träffa en kontaktperson. De vill ha ett samarbete mellan skola och kommun. De vill att politikerna regelbundet ska komma till skolan för att prata politik t.ex. på lektioner i samhällskunskap.
De vill ha uppmuntran, stöd och hjälp med uppgifterna, de vill bli tagna på allvar och de vill vara med då deras idéer diskuteras, säger de i ”Framtidsboxen”.
”Framtidboxen” skrevs av dessa 15 förändringsagentar i somras som ett sommarjobb på uppdrag av kommunen. ”Framidsboxen” har nu passerat kommunstyrelsen. På debatten sades det att förslagen nu utreds av förvaltningarna i kommunen. Det sades kanske också att ”förändringsagentarna” är med i det arbetet, men det hörde jag inte.
Om du vill bidra till kommunen utveckling – då måste du gå och rösta på söndag den 19 september.
Kaisa Komulainen-Nilsson, Vänsterpartiet
Vingåker
(Också publicerad den 24 september på Debatt, Katrineholms-Kuriren)
Läs också: "Framidsboxens förslag får positiv respons", i KK 11 november.
måndag 30 augusti 2010
Vem lovar de funktionshindrade någonting inför valet?
I ett debattinlägg i Katrineholms-Kuriren 14 juli skrev Jörgen Lundälv, funktionshinderforskare och universitetslektor i socialt arbete om de utsattas situation på arbetsmarknaden. Han menar personer med funktionsnedsättning och långtidssjuka och skrev: ”Tillträdet och möjligheterna på arbetsmarknaden blir inte bättre och bättre. Tillgängligheten i samhället blir heller inte bättre och bättre med automatik. Det kräver helt enkelt engagemang och arbete för att åstadkomma mer genomgripande förändringar i samhället.”
Jag håller med om det han skriver. I Sverige finns ca 1 miljon människor i åldern 16-64 år som har funktionsnedsättning. Endast 50 % av dessa människor finns i dag på arbetsmarknaden. Andelen anställda med funktionshinder har sjunkit från 56 till 50 %.
Det sägs att det finns politisk vilja och miljoner för arbetsmarknadspolitiska program för att underlätta deras tillträde till arbetsmarknaden. Ett av de mest prioriterade arbetsområden på arbetsförmedlingen är just att hjälpa dem att få en anställning, men arbetslösheten är fortfarande så hög som 50 %.
Varför anställer arbetsgivare inte personer med funktionsnedsättning? Känner de kanske inte till att det finns en lång rad arbetsmarknadspolitiska program som är avsedda just för att underlätta deras tillträde på arbetsmarknaden och för att kompensera det produktionsbortfall som beror på den anställdes funktionsnedsättning, dvs program för att ge stöd både för de anställda och arbetsgivare?
Det rör sig inte bara om anställningar med lönebidrag, utan många fler arbetsgivarstöd som t.ex. utvecklingsanställning, personligt biträde, arbetshjälpmedel, arbetsplatsanpassningar och SIUS (en handläggare som enbart arbetar med personer med funktionsnedsättning och arbetsgivare).
Eller har arbetsgivare så dåliga kunskaper om dessa personer att det är därför man inte vågar anställa? Kan det helt enkelt så att det finns en ovilja att anställa personer med funktionsnedsättning, samma ovilja som vad gäller att anställa människor med invandrarbakgrund, äldre, kvinnor som har små barn, de som varit långtidssjuka eller långtidsarbetslösa arbetssökande, kraftigt överviktiga eller ungdomar? Kortsagt alla de som är avvikande på ett eller annat sätt.
De nya arbetsmarknadsprognoserna visar att behovet av arbetskraft kommer att öka och att det snart finns behov att rekrytera arbetskraft från utlandet. Det är väl inte konstigt med tanke på att det finns så många stora grupper som i dag medvetet hålls utanför arbetsmarknaden.
För ett antal år sedan fanns en dispositiv lagstiftning enligt vilken statliga arbetsgivare skulle ha x procent anställda med funktionsnedsättning. Lagen försvann. Arbetsgivarna tyckte inte om den lagen. Kanske är det annorlunda i dag. Men får man ingen förändring till stånd på frivillig väg, med kunskap om alla de möjligheter som faktiskt finns tillhands, måste kanske riksdagen lagstifta för att åstadkomma de genomgripande förändringar i samhället som krävs för att utsatta grupper ska kunna komma in på arbetsmarknaden.
Att stifta nya lagar går inte över en natt. Framför allt då det finns ett politiskt motstånd mot sociala förbättringar från högern sida – idag liksom tidigare. Det blir kanske annorlunda framöver då de gamla moderaterna inte längre finns och ”de nya moderaterna” har kommit med nya värderingar?
”Steg för steg närmar vi oss valet. Förväntningar och förhoppningar stiger”, skrev Jörgen Lundälv i början av sitt debattinlägg. Visst – och det gäller oss alla. Av den anledningen tror jag att det är viktigt att blicka bakåt. Man brukar säga att utan historia kan man inte förstå nutiden och se vägen mot framtiden.
Vi kan betrakta perioden 1904-2009 för borgarnas politik, då man har sagt nej bl.a. till följande förslag:
Allmän rösträtt, kvinnlig röstträtt, avskaffande av dödsstraff i Sverige, åtta timmars arbetsdag, a-kassa, höjda folkpensioner, två veckors semester, fria skolmåltider, allmänna barnbidrag, fyra veckors semester, 40-timmars arbetsvecka, fri abort, femte semestervecka, fri sjukvård, partnerskap för homosexuella, höjd sjukersättning. (Källa: LO-Tidningen, Kim Söderström)
Har det verkligen varit såhär illa på den borgerliga sidan? Det är kanske många som har glömt det eller så har man kanske inte ens hört talas om det. Många ungdomar säger att man får lära sig väldigt litet just om arbetarklassens historia i skolan.
I vilket fall som helst tycker vi att detta är viktigt att berätta nu och att man blir medveten om sin historia och sina intressen när valdagen närmar sig. Var och en av oss som har rösträtt har också möjlighet att bidra till utformningen av det samhälle som man tycker kan bli den bästa av världar.
Gå och rösta den 19 september!
Kaisa Komulainen-Nilsson (V) Peter Linnstrand (V)
( Publicerad på Vänsterpartiet Sörmlands nyhetssida och Katrineholms-Kurirens debattsida den 7 september)
Jag håller med om det han skriver. I Sverige finns ca 1 miljon människor i åldern 16-64 år som har funktionsnedsättning. Endast 50 % av dessa människor finns i dag på arbetsmarknaden. Andelen anställda med funktionshinder har sjunkit från 56 till 50 %.
Det sägs att det finns politisk vilja och miljoner för arbetsmarknadspolitiska program för att underlätta deras tillträde till arbetsmarknaden. Ett av de mest prioriterade arbetsområden på arbetsförmedlingen är just att hjälpa dem att få en anställning, men arbetslösheten är fortfarande så hög som 50 %.
Varför anställer arbetsgivare inte personer med funktionsnedsättning? Känner de kanske inte till att det finns en lång rad arbetsmarknadspolitiska program som är avsedda just för att underlätta deras tillträde på arbetsmarknaden och för att kompensera det produktionsbortfall som beror på den anställdes funktionsnedsättning, dvs program för att ge stöd både för de anställda och arbetsgivare?
Det rör sig inte bara om anställningar med lönebidrag, utan många fler arbetsgivarstöd som t.ex. utvecklingsanställning, personligt biträde, arbetshjälpmedel, arbetsplatsanpassningar och SIUS (en handläggare som enbart arbetar med personer med funktionsnedsättning och arbetsgivare).
Eller har arbetsgivare så dåliga kunskaper om dessa personer att det är därför man inte vågar anställa? Kan det helt enkelt så att det finns en ovilja att anställa personer med funktionsnedsättning, samma ovilja som vad gäller att anställa människor med invandrarbakgrund, äldre, kvinnor som har små barn, de som varit långtidssjuka eller långtidsarbetslösa arbetssökande, kraftigt överviktiga eller ungdomar? Kortsagt alla de som är avvikande på ett eller annat sätt.
De nya arbetsmarknadsprognoserna visar att behovet av arbetskraft kommer att öka och att det snart finns behov att rekrytera arbetskraft från utlandet. Det är väl inte konstigt med tanke på att det finns så många stora grupper som i dag medvetet hålls utanför arbetsmarknaden.
För ett antal år sedan fanns en dispositiv lagstiftning enligt vilken statliga arbetsgivare skulle ha x procent anställda med funktionsnedsättning. Lagen försvann. Arbetsgivarna tyckte inte om den lagen. Kanske är det annorlunda i dag. Men får man ingen förändring till stånd på frivillig väg, med kunskap om alla de möjligheter som faktiskt finns tillhands, måste kanske riksdagen lagstifta för att åstadkomma de genomgripande förändringar i samhället som krävs för att utsatta grupper ska kunna komma in på arbetsmarknaden.
Att stifta nya lagar går inte över en natt. Framför allt då det finns ett politiskt motstånd mot sociala förbättringar från högern sida – idag liksom tidigare. Det blir kanske annorlunda framöver då de gamla moderaterna inte längre finns och ”de nya moderaterna” har kommit med nya värderingar?
”Steg för steg närmar vi oss valet. Förväntningar och förhoppningar stiger”, skrev Jörgen Lundälv i början av sitt debattinlägg. Visst – och det gäller oss alla. Av den anledningen tror jag att det är viktigt att blicka bakåt. Man brukar säga att utan historia kan man inte förstå nutiden och se vägen mot framtiden.
Vi kan betrakta perioden 1904-2009 för borgarnas politik, då man har sagt nej bl.a. till följande förslag:
Allmän rösträtt, kvinnlig röstträtt, avskaffande av dödsstraff i Sverige, åtta timmars arbetsdag, a-kassa, höjda folkpensioner, två veckors semester, fria skolmåltider, allmänna barnbidrag, fyra veckors semester, 40-timmars arbetsvecka, fri abort, femte semestervecka, fri sjukvård, partnerskap för homosexuella, höjd sjukersättning. (Källa: LO-Tidningen, Kim Söderström)
Har det verkligen varit såhär illa på den borgerliga sidan? Det är kanske många som har glömt det eller så har man kanske inte ens hört talas om det. Många ungdomar säger att man får lära sig väldigt litet just om arbetarklassens historia i skolan.
I vilket fall som helst tycker vi att detta är viktigt att berätta nu och att man blir medveten om sin historia och sina intressen när valdagen närmar sig. Var och en av oss som har rösträtt har också möjlighet att bidra till utformningen av det samhälle som man tycker kan bli den bästa av världar.
Gå och rösta den 19 september!
Kaisa Komulainen-Nilsson (V) Peter Linnstrand (V)
( Publicerad på Vänsterpartiet Sörmlands nyhetssida och Katrineholms-Kurirens debattsida den 7 september)
torsdag 12 augusti 2010
Mera vård för skattepengarna eller vinster för riskkapitalister i skatteparadis?
Jag (Kaisa) skrev ett debattinlägg i Katrineholms-Kuriren den 10 juli under rubriken ”I vems fickor ska vårdpengarna hamna”. Det var i anslutning till Vårdförbundets artikel i samma tidning angående landstingets svårigheter att rekrytera sjuksköterskor och specialsjuksköterskor. I min artikel nämnde jag att Caremakoncernen och Praktikertjänst AB omsatte 7,5 miljarder kronor 2009, en vinst på cirka 10 procent. Enligt SVT:s Tvärsnytt 4 april skickar till exempel Carema en stor del av vinsterna till skatteparadiset Jersey.
Enligt min uppfattning är detta ett skäl till varför Landstingen har problem att rekrytera specialsjuksköterskor, man kan inte betala dem rimliga löner. Vinsterna, som har skapats på skattefinansierad verksamhet, går inte tillbaka till att täcka de behov som finns inom vården och de försvinner inte bara från landstingen, pengarna försvinner också från landet.
Den moderata Eskilstunapolitikern Britt-Inger Remning (B-IM) kommenterar min artikel i ett debattinlägg i Katrineholms-Kuriren den 30 juli. Hon frågar bland annat om jag vill ”förbjuda skattefinansierade företag att arbeta med vård och omsorg överhuvudet eller är det bara de företag som lyckas gå med vinst som vi ska akta oss för och se som något fult?”
Vi i Vänsterpartiet har aldrig sagt att vi vill förbjuda skattefinansierade vårdföretag. Vänsterpartiet är ett småföretagarvänligt parti. Vi har aldrig sagt nej till sjukgymnaster, tandläkare eller terapeuter. Vad vi vänder oss emot är just att sådana storföretag som Carema och Praktikertjänst AB, går in i vården och plockar ut vinster som sedan förs ut ur landet.
B-IM skriver också att Vänsterpartiet som vanligt försöker hota med att sjukvården skulle kollapsa om den bedrivs av någon annan än Landstingen. Vi i Vänsterpartiet har aldrig sagt att vården skulle kollapsa med privata företag.
Att vården ska finnas för alla – om och när vi behöver - säger B-IM också. Det håller Vänsterpartiet med om och vi hoppas att Moderaterna där också inkluderar papperslösa flyktingar, liksom vi också håller med om att ”Sjukvården ska vara skattefinansierad”!
Kaisa Komulainen-Nilsson (V), Vingåker
Peter Linnstrand landstingsråd Sörmland (V)
Läs också min artikel "I vems fickor ska vårdpengarna hamna?" från tidigare i somras. /Kaisa/
Enligt min uppfattning är detta ett skäl till varför Landstingen har problem att rekrytera specialsjuksköterskor, man kan inte betala dem rimliga löner. Vinsterna, som har skapats på skattefinansierad verksamhet, går inte tillbaka till att täcka de behov som finns inom vården och de försvinner inte bara från landstingen, pengarna försvinner också från landet.
Den moderata Eskilstunapolitikern Britt-Inger Remning (B-IM) kommenterar min artikel i ett debattinlägg i Katrineholms-Kuriren den 30 juli. Hon frågar bland annat om jag vill ”förbjuda skattefinansierade företag att arbeta med vård och omsorg överhuvudet eller är det bara de företag som lyckas gå med vinst som vi ska akta oss för och se som något fult?”
Vi i Vänsterpartiet har aldrig sagt att vi vill förbjuda skattefinansierade vårdföretag. Vänsterpartiet är ett småföretagarvänligt parti. Vi har aldrig sagt nej till sjukgymnaster, tandläkare eller terapeuter. Vad vi vänder oss emot är just att sådana storföretag som Carema och Praktikertjänst AB, går in i vården och plockar ut vinster som sedan förs ut ur landet.
B-IM skriver också att Vänsterpartiet som vanligt försöker hota med att sjukvården skulle kollapsa om den bedrivs av någon annan än Landstingen. Vi i Vänsterpartiet har aldrig sagt att vården skulle kollapsa med privata företag.
Att vården ska finnas för alla – om och när vi behöver - säger B-IM också. Det håller Vänsterpartiet med om och vi hoppas att Moderaterna där också inkluderar papperslösa flyktingar, liksom vi också håller med om att ”Sjukvården ska vara skattefinansierad”!
Kaisa Komulainen-Nilsson (V), Vingåker
Peter Linnstrand landstingsråd Sörmland (V)
Läs också min artikel "I vems fickor ska vårdpengarna hamna?" från tidigare i somras. /Kaisa/
söndag 8 augusti 2010
fredag 6 augusti 2010
Sjukresor med hjärtat till vänster!
Berit Gustafsson från Katrineholm aktualiserar en viktig fråga på torsdagen den 29:e i juli i Katrineholms Kuriren.
Hon tar upp frågan om ”Pulsen.” och beklagar att denna viktiga busslinje mellan Kullbergska och Mälarsjukhuset har upphört. Hon ställer också frågan till Länstrafiken och Landstinget : Varför?
Hon säger också att hon är medveten om att det finns tåg och buss men de behandlingstider som man får är inte anpassade efter tillgängliga kommunikationer.
Sjukresor kan erhållas genom remitterande läkare om man är tillräckligt sjuk. Hon skriver också att information om sjukresereformen är väldigt dålig.
Vänsterpartiet har i ett flertal tillfällen lyft frågan om sjukresor och då också ”pulsen”. Pulsen trafikerade sträckan Vingåker – Mälarsjukhuset. Den gick via Katrineholm, vårdcentralen i Flen och Malmköping. Landstinget ersatte länstrafiken med 1,2 miljoner kronor per år för denna linje. Ett argument har varit att det inte var så många som utnyttjade Pulsen men de som åkt med den vet att den ofta var full. Vi kommer fortsätta att kämpa för att sjukresor med kollektivtrafik är ett miljövänligt alternativ till biltransporter. Vänsterpartiet har föreslagit att sjukresor med kollektivtrafik ska ersättas ekonomiskt utan något avdrag! De så kallade sjukreselinjerna mellan Nyköping – Katrineholm – Eskilstuna och Uppsala är uppsagda därmed frigörs ekonomiska resurser som vi tycker ska användas för återinförande av Pulsen och ersättning för sjukresor med kollektivtrafik.
Detta för en bättre tillgänglighet och mindre miljöförstöring.
Vänsterpartiet
Kaisa Komulainen och Peter Linnstrand
(Också publicerad i Katrineholms-Kuriren den 5 augusti under rubriken "Återinför Pulsen")
Hon tar upp frågan om ”Pulsen.” och beklagar att denna viktiga busslinje mellan Kullbergska och Mälarsjukhuset har upphört. Hon ställer också frågan till Länstrafiken och Landstinget : Varför?
Hon säger också att hon är medveten om att det finns tåg och buss men de behandlingstider som man får är inte anpassade efter tillgängliga kommunikationer.
Sjukresor kan erhållas genom remitterande läkare om man är tillräckligt sjuk. Hon skriver också att information om sjukresereformen är väldigt dålig.
Vänsterpartiet har i ett flertal tillfällen lyft frågan om sjukresor och då också ”pulsen”. Pulsen trafikerade sträckan Vingåker – Mälarsjukhuset. Den gick via Katrineholm, vårdcentralen i Flen och Malmköping. Landstinget ersatte länstrafiken med 1,2 miljoner kronor per år för denna linje. Ett argument har varit att det inte var så många som utnyttjade Pulsen men de som åkt med den vet att den ofta var full. Vi kommer fortsätta att kämpa för att sjukresor med kollektivtrafik är ett miljövänligt alternativ till biltransporter. Vänsterpartiet har föreslagit att sjukresor med kollektivtrafik ska ersättas ekonomiskt utan något avdrag! De så kallade sjukreselinjerna mellan Nyköping – Katrineholm – Eskilstuna och Uppsala är uppsagda därmed frigörs ekonomiska resurser som vi tycker ska användas för återinförande av Pulsen och ersättning för sjukresor med kollektivtrafik.
Detta för en bättre tillgänglighet och mindre miljöförstöring.
Vänsterpartiet
Kaisa Komulainen och Peter Linnstrand
(Också publicerad i Katrineholms-Kuriren den 5 augusti under rubriken "Återinför Pulsen")
tisdag 13 juli 2010
Använd alla resurser på arbetsmarknaden!
I Sverige finns i dag cirka 1 miljon personer i åldern 16-64 år som anger någon funktionsnedsättning. Hälften av dessa människor är ute på arbetsmarknaden. Sysselsättningsgraden inom denna grupp har sjunkit från 56 procent till 50 procent enligt SCB:s statist
Det står i grundlagen och i FN-konventioner om lika mänskliga rättigheter för gruppen funktionshindrade, alltså även rätten till arbete. Politikerna ger många och högtidliga löften om allt man skall göra för denna grupp, säger Ingrid Burman, ordförande för Handikapp-förbundens samarbetsorgan, i en intervju i Svenska Dagbladet den 4 juli. ”Välviljan är stor, det finns ingen politiskt motsättning. Det finns bara en förödande tystnad”, säger hon vidare i intervjun.
Henrietta Stein, chef på Arbetsförmedlingen, intervjuas också i samma artikel. Hon säger att hon ”blir ledsen över kritiken av myndighetens bemötande av funktionsnedsatta”. Hon menar vidare att det ofta behövs läkarkonsultation om ärenden, det vill säga hon ger det som ett skäl varför arbetsförmedlingen inte har uppnått bättre resultat.
Ett gigantiskt misslyckande för flera regeringar anser Ingrid Burman, men säger i samma intervju att hon inte vill kritisera arbetsförmedlingen.
En halv miljon funktionshindrade utan arbete, en halv miljon personer som lever i ett utanförskap. Jag tror som Ingrid Burman att alla dessa människor kanske inte är registrerade som arbetssökande på arbetsförmedlingar. Det kan vara en förklaring till den låga sysselättningsgraden, men inte hela förklaringen. Det behövs statliga medel för att underlätta de funktionshindrades möjligheter för att få en anställning menar hon.
Staten anslår miljoner till arbetsmarknadspolitiska program för att underlätta de funktionshindrades tillträde till arbetsmarknaden och för att kompensera arbetsgivare för det produktionsbortfall som eventuellt kan vara aktuellt.
När man pratar om funktionshindrade är det viktigt att komma ihåg att funktionshindrade inte enbart har funktionshinder utan har olika kompetenser, precis som alla andra arbetssökande.
Arbetsförmedlingens uppgift är att hitta arbetsuppgifter där funktionshinder i så liten omfattning som möjligt utgör ett arbetshinder. Då man inte kan hitta sådana arbetsuppgifter har arbetsförmedlingen möjlighet att kompensera funktionshindret för arbetsgivare. Det finns en lång rad olika arbetsmarknadspolitiska program som till exempel arbetspraktik, utbildning, utvecklingsanställning, lönebidragsanställning, personligt biträde, SIUS, arbetstekniska hjälpmedel och arbetsplatsanpassning.
När jag har pratat med arbetsgivare är det många som oftast bara känner till möjligheten att anställa någon med lönebidrag. Av den anledningen kommer jag kort förklara vad de ovannämnda arbetsmarknadspolitiska programmen innebär. Jag gör det i förhoppning om att alla de arbetsgivare och funktionshindrade som inte känner till samtliga arbetsmarknadspolitiska program vänder sig till arbetsförmedlingen för att ta reda på mera vad som gäller.
För att en arbetsgivare ska kunna anställa en person med ett arbetsgivarstöd måste personen i fråga vara registrerad på en arbetsförmedling och det måste finnas ett aktuellt läkarutlåtande som styrker funktionshindret.
Arbetspraktik. Det finns en särskild arbetspraktik för funktionshindrade. Praktiktiden kostar inget för arbetsgivare och arbetssökande får aktivitetsstöd under praktiktiden.
Utvecklingsanställning. Avsedd för personer som har varit borta från arbetslivet under längre tid. Anställningstiden är högst ett år, men den kan gå över till en lönebidraganställning. Stödets storlek avgörs utifrån arbetshindrets omfattning i den aktuella tjänsten efter diskussion mellan arbetsgivare och arbetsförmedlingen.
Lönebidraganställning. För stödets storlek gäller samma regler som för utvecklingsanställning. Anställningstiden är fyra år, men om det finns behov av fortsatt arbetslivsinriktad rehabilitering kan anställningen förlängas.
SIUS. Detta arbetsmarknadspolitiska program är ett av de nyaste programmen och innebär att arbetssökande får stöd av en specialhandläggare, SIUS-konsulent, både före anställning och på arbetsplatsen. En SIUS-konsulent kan också ge stöd för arbetsgivare och dennes medarbetare på arbetsplatsen.
Arbetstekniska hjälpmedel. Ibland kan den arbetssökandes funktionshinder avhjälpas med arbetstekniska hjälpmedel. För detta ändamål finns arbetsterapeuter som utreder behovet i samråd med den arbetssökande. Arbetshjälpmedel bekostas av arbetsförmedlingen.
Arbetsplatsanpassningar. För att en arbetssökande skall kunna fungera på en arbetsplats kan det behövas en anpassning av arbetsplatsen. Utredningen görs av en arbetsterapeut i samråd med arbetssökande och arbetsgivare och bekostas av arbetsförmedlingen.
De funktionshindrades lika rättigheter till arbete regleras i grundlagen, i FN-konventioner, politiker är välvilliga till stöd, arbetsförmedlingens höga chefer hävdar att det är ett prioriterat område, det finns en lång rad bra arbetsmarknadspolitiska program, det finns miljontals kronor avsatta för dessa ändamål. Men i dag finns det ändå en halv miljon funktionshindrade som står utanför arbetsmarknaden, som lever i utanförskap!
Hur kan det komma sig?
Kaisa Komulainen-Nilsson
Vänsterpartiet i Vingåker
(Också publicerad på Katrineholms-Kurirens debattsida)
måndag 5 juli 2010
Rekryteringsproblem till vården - också efter valet?
Våra liv hotas av en miljö som blir sämre och sämre, våra livsmedel innehåller massor av hälsovådliga tillsatser, de som har arbete får utföra sitt arbete under hög stress och de som inte har arbete får uppleva stress på grund av dålig ekonomi och osäkerhet för framtiden.
Trots allt detta lever vi längre än tidigare, vi blir äldre och vi blir sämre. Försämring av hälsotillståndet gäller inte bara äldre utan även ungdomar och barn. Många ungdomar har till exempel sömnproblem och bland barn ökar till exempel diabetes.
Vem kommer att vårda dem?
Vårdförbundet skriver i ett debattinlägg i Katrineholms-Kuriren måndagen den 5 juli om att det är svårt att rekrytera personal till vården. Förbundet har gjort en undersökning bland ungdomar i landet. Undersökningen säger att ca 70 procent av landets ungdomar i åldern 16-29 år anser att sjuksköterskor är för dåligt betalda för sina tre års högskoleutbildning.
Det råder också en absurd situation för dem som vill bredda sin kompetens och utbilda sig till specialistsjuksköterskor inom äldrevård, psykiatri och barnsjukvård. Efter utbildningen får man nämligen lägre lön än tidigare för att nu är man plötsligt ”ny” i sitt yrke. Bristen på specialistsjuksköterskor är monumental säger förbundsordförande Anna-Lena Eklund och ordförande Ulla Jordan i Vårdbundets avdelning Södermanland.
De ekonomiska resurserna påstås inte räcka till högre löner för specialistsjuksköterskor. Kan det finnas någon som är förvånad över det inte finns pengar för högre sjuksköterskelöner. Knappast. Många av oss har läst om sjuksköterskornas fackliga kamp för högre löner och kanske undrat vad händer med landstingsskatten. Många av oss har också tagit del av de uppgifter som säger att inhyrningen av både sjuksköterskor och läkare via bemanningsföretag hårt belastar landstingets personalbudget och att de ”privata” vårdcentraler vilkas verksamheter finansieras med skattemedel från landstinget gör vinster i miljonbelopp.
Visste du att du betalar 10,17 kronor av din totala kommunalskatt till landstinget i Sörmland. Vet du hur stor del av din skatt går till vinster hos bemanningsföretag och privata vårdcentraler? Om du vet det, då vet du kanske att till exempel Caremakoncernen och Praktikertjänst AB omsatte 7,5 miljarder kronor 2009 och uppvisade vinster på omkring 10 procent av omsättningen. Carema skickar vinsterna till skatteparadiset Jersey. ( Enligt Tvärsnytt 2010-06-04 och 2010-06-08)
Vad vill du att politikerna skall göra med din landstingsskatt? Tycker du att din landstingsskatt skall gå oavkortad till exempelvis anställning av sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor eller vill du att din landstingsskatt går till vinster hos bemanningsföretag och privata vårdcentraler, vinster som skickas vidare till Jersey eller till andra skatteparadis?
Snart kan du välja. Som du vet – det är val den 19 september.
Kaisa Komulainen-Nilsson
Vänsterpartiet i Vingåker
Publicerad i Katrineholms-Kuriren 10 juli under rubriken "I vems fickor ska vårdpengarna hamna?". Det tog eld i håret på en moderatpolitiker i Eskilstuna - Britt-Inger Remning, som replikerade den 30 juli under rubriken "Fler vårdgivare kan stärka patienternas ställning". Jag kommenterade artikeln tillsammans med vänsterns landstingsråd Peter Linnstrand i "Mera vård för skattepengarna eller vinster i skatteparadis?" 11 augusti i KK i samband med att vi tog upp Vårdförbundets debattartikel i samma tidning om specialistsjuksköterskornas situation.
/Kaisa/
Trots allt detta lever vi längre än tidigare, vi blir äldre och vi blir sämre. Försämring av hälsotillståndet gäller inte bara äldre utan även ungdomar och barn. Många ungdomar har till exempel sömnproblem och bland barn ökar till exempel diabetes.
Vem kommer att vårda dem?
Vårdförbundet skriver i ett debattinlägg i Katrineholms-Kuriren måndagen den 5 juli om att det är svårt att rekrytera personal till vården. Förbundet har gjort en undersökning bland ungdomar i landet. Undersökningen säger att ca 70 procent av landets ungdomar i åldern 16-29 år anser att sjuksköterskor är för dåligt betalda för sina tre års högskoleutbildning.
Det råder också en absurd situation för dem som vill bredda sin kompetens och utbilda sig till specialistsjuksköterskor inom äldrevård, psykiatri och barnsjukvård. Efter utbildningen får man nämligen lägre lön än tidigare för att nu är man plötsligt ”ny” i sitt yrke. Bristen på specialistsjuksköterskor är monumental säger förbundsordförande Anna-Lena Eklund och ordförande Ulla Jordan i Vårdbundets avdelning Södermanland.
De ekonomiska resurserna påstås inte räcka till högre löner för specialistsjuksköterskor. Kan det finnas någon som är förvånad över det inte finns pengar för högre sjuksköterskelöner. Knappast. Många av oss har läst om sjuksköterskornas fackliga kamp för högre löner och kanske undrat vad händer med landstingsskatten. Många av oss har också tagit del av de uppgifter som säger att inhyrningen av både sjuksköterskor och läkare via bemanningsföretag hårt belastar landstingets personalbudget och att de ”privata” vårdcentraler vilkas verksamheter finansieras med skattemedel från landstinget gör vinster i miljonbelopp.
Visste du att du betalar 10,17 kronor av din totala kommunalskatt till landstinget i Sörmland. Vet du hur stor del av din skatt går till vinster hos bemanningsföretag och privata vårdcentraler? Om du vet det, då vet du kanske att till exempel Caremakoncernen och Praktikertjänst AB omsatte 7,5 miljarder kronor 2009 och uppvisade vinster på omkring 10 procent av omsättningen. Carema skickar vinsterna till skatteparadiset Jersey. ( Enligt Tvärsnytt 2010-06-04 och 2010-06-08)
Vad vill du att politikerna skall göra med din landstingsskatt? Tycker du att din landstingsskatt skall gå oavkortad till exempelvis anställning av sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor eller vill du att din landstingsskatt går till vinster hos bemanningsföretag och privata vårdcentraler, vinster som skickas vidare till Jersey eller till andra skatteparadis?
Snart kan du välja. Som du vet – det är val den 19 september.
Kaisa Komulainen-Nilsson
Vänsterpartiet i Vingåker
Publicerad i Katrineholms-Kuriren 10 juli under rubriken "I vems fickor ska vårdpengarna hamna?". Det tog eld i håret på en moderatpolitiker i Eskilstuna - Britt-Inger Remning, som replikerade den 30 juli under rubriken "Fler vårdgivare kan stärka patienternas ställning". Jag kommenterade artikeln tillsammans med vänsterns landstingsråd Peter Linnstrand i "Mera vård för skattepengarna eller vinster i skatteparadis?" 11 augusti i KK i samband med att vi tog upp Vårdförbundets debattartikel i samma tidning om specialistsjuksköterskornas situation.
/Kaisa/
torsdag 29 april 2010
Frågor som inte togs upp i paneldebatten
Den 20 april hölls en paneldebatt i biblioteket i Vingåker. Samtliga åtta partier som är representerade i kommunfullmäktige var på plats. Kommunen hade före mötet informerat om att man kunde skicka in sina frågor till politikerpanelen via bibliotekets mejl- eller gatuadress senast den 15 april.
Med säkerhet vet vi att det var åtminstone sex frågor som skickades in till panelen till detta datum, men ingen av dessa frågor togs upp i debatten. Så det blev ingen debatt kring dessa inskickade frågor, inte några svar heller.
Vid senare tillfälle har jag, Kaisa Komulainen-Nilsson, fått löfte från ett av partierna om att man ska skapa ett forum för att detta parti skulle kunna ge svar på frågorna eller att man skulle kunna publicera frågorna på kommunens hemsida. Varken det ena eller det andra har skett ännu efter snart två veckor och dessutom är det viktigt att frågorna publiceras på ett forum som är tillgängligt för de flesta av kommunmedlemmarna. Det skulle också kunna underlätta för partierna att nå ut till kommunmedlemmarna med sina ställningstaganden.
Till denna artikel bifogar jag de frågor som vi, tre undertecknade av detta debattinlägg, skickade in till biblioteket. Kommunen borde se till att samtliga frågor blir publicerade på ett sätt som gör dem lättillgängliga för kommunmedlemmarna. Det borde inte vara svårt, för det handlar om allmänna handlingar.
Fråga 1: Ungdomsarbetslöshet
Det pratas och skrivs mycket om ungdomsarbetslöshet. Caroline Helmersson-Olsson skrev i ett debattinlägg den 6 april i Katrine-holms-Kuriren att i februari var 545 ungdomar inskrivna som arbetslösa vid arbetsförmedlingen Katrineholm. Ett år tidigare var 345 ungdomar arbetslösa, det vill säga en ökning på 54 procent. Vidare skriver hon i sitt debattinlägg att det finns över 22 000 enmansföretag i Sörmland.
En intressant ekvation! Vingåker har Näringslivsnämnd, tjänstemän som arbetar för att utveckla företagsamhet i kommunen, arbetsförmedlingen har arbetsmarknadspolitiska program både för arbetssökande och arbetsgivare, ungdomar vill arbeta och politiker vill få ned arbetslöshetsstatistiken.
Vår fråga: Vad har kommunens politiker för planer för att skaffa arbetstillfällen för ungdomar?
Fråga 2: Ensamkommande flyktingsbarn
Antalet ensamkommande flyktingbarn har ökat markant i landet, men däremot inte antalet kommuner som är villiga att ta emot dem. Vingåker är en av de kommuner som inte ännu har erbjudit sig att ta emot några av dessa barn. I Vingåker finns redan i dag 250–300 asylsökande från olika delar av världen. Barnen behöver alltid stöd av vuxna och för flyktingbarn är det viktigt att kunna få stöd av vuxna som kommer från samma kultur och talar samma språk. Kommunen kanske skulle kunna erbjuda platser just för de barn som kommer från de länder som redan är presenterade här i Vingåker, men kommunen har ännu inte bestämt sig.
Vår fråga: Vad gör att Vingåkers kommunpolitiker inte kan be- stämma sig i denna humanitära fråga?
Fråga 3: Odlingsmöjligheter för alla
I Vingåker är det många som bor i villor och radhus och således har egen trädgård eller tomt, möjlighet att så och plantera på våren och skörda på hösten. Man kan leva nära växtligheten, må bra och känna glädje och se resultat av sitt arbete.
Medborgare i kommunens hyreshus kan inte uppleva samma känsla av glädje för att man inte har tillgång till egen trädgård, inte ens till egen markbit där man skulle kunna så, plantera och skörda.
Kommunen äger mark och skulle kunna förbättra medborgarnas boende på ett enkelt sätt, genom att ordna en liten bit av mark till kolonilotter för intresserade kommunmedborgare. Ja – det skulle kanske också kunna göra kommunen också till en mera attraktiv bostadsort.
Vår fråga: Är kommunens politiker villiga att ordna kolonilotter till intresserade medborgare i fler- familjshus?
Fråga 4: Vem ansvarar för renovering och underhåll för lägenheterna på Vannalaplan och Odins väg, Vingåkershem eller Migrationsverket?
Fråga 5: Hur mycket betalar Migrationsverket Vingåkershem i hyra för lägenheterna och var tar de pengarna vägen?
Fråga 6: Gäller samma regler för underhåll och renovering av dessa lägenheter som för övriga hyreslägenheter som Vingåkershem ansvarar för?
MADELEINE SANDELL
KAISA KOMULAINEN-NILSSON
BENGT ZANDER
(publicerad i Katrineholms-Kuriren 29 april)
Med säkerhet vet vi att det var åtminstone sex frågor som skickades in till panelen till detta datum, men ingen av dessa frågor togs upp i debatten. Så det blev ingen debatt kring dessa inskickade frågor, inte några svar heller.
Vid senare tillfälle har jag, Kaisa Komulainen-Nilsson, fått löfte från ett av partierna om att man ska skapa ett forum för att detta parti skulle kunna ge svar på frågorna eller att man skulle kunna publicera frågorna på kommunens hemsida. Varken det ena eller det andra har skett ännu efter snart två veckor och dessutom är det viktigt att frågorna publiceras på ett forum som är tillgängligt för de flesta av kommunmedlemmarna. Det skulle också kunna underlätta för partierna att nå ut till kommunmedlemmarna med sina ställningstaganden.
Till denna artikel bifogar jag de frågor som vi, tre undertecknade av detta debattinlägg, skickade in till biblioteket. Kommunen borde se till att samtliga frågor blir publicerade på ett sätt som gör dem lättillgängliga för kommunmedlemmarna. Det borde inte vara svårt, för det handlar om allmänna handlingar.
Fråga 1: Ungdomsarbetslöshet
Det pratas och skrivs mycket om ungdomsarbetslöshet. Caroline Helmersson-Olsson skrev i ett debattinlägg den 6 april i Katrine-holms-Kuriren att i februari var 545 ungdomar inskrivna som arbetslösa vid arbetsförmedlingen Katrineholm. Ett år tidigare var 345 ungdomar arbetslösa, det vill säga en ökning på 54 procent. Vidare skriver hon i sitt debattinlägg att det finns över 22 000 enmansföretag i Sörmland.
En intressant ekvation! Vingåker har Näringslivsnämnd, tjänstemän som arbetar för att utveckla företagsamhet i kommunen, arbetsförmedlingen har arbetsmarknadspolitiska program både för arbetssökande och arbetsgivare, ungdomar vill arbeta och politiker vill få ned arbetslöshetsstatistiken.
Vår fråga: Vad har kommunens politiker för planer för att skaffa arbetstillfällen för ungdomar?
Fråga 2: Ensamkommande flyktingsbarn
Antalet ensamkommande flyktingbarn har ökat markant i landet, men däremot inte antalet kommuner som är villiga att ta emot dem. Vingåker är en av de kommuner som inte ännu har erbjudit sig att ta emot några av dessa barn. I Vingåker finns redan i dag 250–300 asylsökande från olika delar av världen. Barnen behöver alltid stöd av vuxna och för flyktingbarn är det viktigt att kunna få stöd av vuxna som kommer från samma kultur och talar samma språk. Kommunen kanske skulle kunna erbjuda platser just för de barn som kommer från de länder som redan är presenterade här i Vingåker, men kommunen har ännu inte bestämt sig.
Vår fråga: Vad gör att Vingåkers kommunpolitiker inte kan be- stämma sig i denna humanitära fråga?
Fråga 3: Odlingsmöjligheter för alla
I Vingåker är det många som bor i villor och radhus och således har egen trädgård eller tomt, möjlighet att så och plantera på våren och skörda på hösten. Man kan leva nära växtligheten, må bra och känna glädje och se resultat av sitt arbete.
Medborgare i kommunens hyreshus kan inte uppleva samma känsla av glädje för att man inte har tillgång till egen trädgård, inte ens till egen markbit där man skulle kunna så, plantera och skörda.
Kommunen äger mark och skulle kunna förbättra medborgarnas boende på ett enkelt sätt, genom att ordna en liten bit av mark till kolonilotter för intresserade kommunmedborgare. Ja – det skulle kanske också kunna göra kommunen också till en mera attraktiv bostadsort.
Vår fråga: Är kommunens politiker villiga att ordna kolonilotter till intresserade medborgare i fler- familjshus?
Fråga 4: Vem ansvarar för renovering och underhåll för lägenheterna på Vannalaplan och Odins väg, Vingåkershem eller Migrationsverket?
Fråga 5: Hur mycket betalar Migrationsverket Vingåkershem i hyra för lägenheterna och var tar de pengarna vägen?
Fråga 6: Gäller samma regler för underhåll och renovering av dessa lägenheter som för övriga hyreslägenheter som Vingåkershem ansvarar för?
MADELEINE SANDELL
KAISA KOMULAINEN-NILSSON
BENGT ZANDER
(publicerad i Katrineholms-Kuriren 29 april)
fredag 26 februari 2010
En svängom med Reinfeld
Katrineholms-Kuriren publicerade 4 februari mitt inlägg om pensioner och om pensionärernas livssituation. Allting blir dyrare och dyrare och pensionerna mindre och mindre. Dessutom betalar pensionärerna mera skatt än yrkesarbetande med samma inkomster. I mitt inlägg vände jag mig till samtliga riksdagspartier och bad dem att visa vilka planer de har för dem som byggde upp vårt välfärdssamhälle.
Fem dagar senare, den 9 februari skriver Fredrik Olovson (S) ett debattinlägg i Katrineholms-Kuriren. Han skriver mycket tydligt och klart om Socialdemokraternas inställning till pensionerna. Han menar att ”pension är en uppskjuten lön – inte ett bidrag”. Han menar också att det är orimligt att pensionärer beskattas hårdare än löntagare och att Socialdemokraterna har lagt fram ett förslag på ett första rejält steg för att nå lika skatt mellan löntagare och pensionärer.
Ja – jag blev jätteglad och det kändes jättebra att nu finns alla fall ett riksdagsparti som talar om vilka planer dem har för pensioner.
Tio dagar senare, den 15 februari läser jag Katrineholms-Kuriren och ser att Johan Hartman (M) har också tagit upp frågan om pensioner i sitt inlägg. Jag läser igenom och blir imponerad av hur väl insatt han är av alla de nackdelar som han kan se i Socialdemokraternas förslag till pensioner. Men, något som jag inte ser i hans text, inte en enda ord om hur Moderaternas eget förslag ser ut!
Jag är säker på att många av pensionärerna har sett på tv hur Fredrik Reinfeldt (M) dansar med en pensionär. Damen i fråga tycktes vara nöjd och tyckte att Fredrik Reinfeldt dansade bra. Pensionärerna är många både i lilla Vingåker och i hela Sörmland. Fredrik Reinfeldt hinner nog inte dansa med alla för att övertyga var och en individuellt om att det är just moderaterna som är rätt riksdagsparti i valet i höst.
Alla kan inte dansa med Fredrik Reinfeldt och väntar därför ett besked från honom och från alla andra riksdagspartier för att veta vilket parti man ska rösta på i höst. Alltså - Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, låt nu pensionärerna höra vad ni har för planer redan nu!
Enligt statistik från SCB bor i Vingåker nästan 2- 000 personer som har fyllt 65 år och i hela Sörmland över 50- 000. De är alltså många röstande och de vill veta. Jag tror inte att många av dem väntar på att Fredrik Reinfeldt ska böja sig ner och viska i deras öra: Får jag lov! De vill rösta den 19:e september på ett riksdagsparti som talar om tydligt och klart vad just det partiet har för planer just för dem.
Kaisa Komulainen-Nilsson (V)
Vingåker
(Publicerad på Katrineholms-Kurirens debattsida)
Fem dagar senare, den 9 februari skriver Fredrik Olovson (S) ett debattinlägg i Katrineholms-Kuriren. Han skriver mycket tydligt och klart om Socialdemokraternas inställning till pensionerna. Han menar att ”pension är en uppskjuten lön – inte ett bidrag”. Han menar också att det är orimligt att pensionärer beskattas hårdare än löntagare och att Socialdemokraterna har lagt fram ett förslag på ett första rejält steg för att nå lika skatt mellan löntagare och pensionärer.
Ja – jag blev jätteglad och det kändes jättebra att nu finns alla fall ett riksdagsparti som talar om vilka planer dem har för pensioner.
Tio dagar senare, den 15 februari läser jag Katrineholms-Kuriren och ser att Johan Hartman (M) har också tagit upp frågan om pensioner i sitt inlägg. Jag läser igenom och blir imponerad av hur väl insatt han är av alla de nackdelar som han kan se i Socialdemokraternas förslag till pensioner. Men, något som jag inte ser i hans text, inte en enda ord om hur Moderaternas eget förslag ser ut!
Jag är säker på att många av pensionärerna har sett på tv hur Fredrik Reinfeldt (M) dansar med en pensionär. Damen i fråga tycktes vara nöjd och tyckte att Fredrik Reinfeldt dansade bra. Pensionärerna är många både i lilla Vingåker och i hela Sörmland. Fredrik Reinfeldt hinner nog inte dansa med alla för att övertyga var och en individuellt om att det är just moderaterna som är rätt riksdagsparti i valet i höst.
Alla kan inte dansa med Fredrik Reinfeldt och väntar därför ett besked från honom och från alla andra riksdagspartier för att veta vilket parti man ska rösta på i höst. Alltså - Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, låt nu pensionärerna höra vad ni har för planer redan nu!
Enligt statistik från SCB bor i Vingåker nästan 2- 000 personer som har fyllt 65 år och i hela Sörmland över 50- 000. De är alltså många röstande och de vill veta. Jag tror inte att många av dem väntar på att Fredrik Reinfeldt ska böja sig ner och viska i deras öra: Får jag lov! De vill rösta den 19:e september på ett riksdagsparti som talar om tydligt och klart vad just det partiet har för planer just för dem.
Kaisa Komulainen-Nilsson (V)
Vingåker
(Publicerad på Katrineholms-Kurirens debattsida)
torsdag 4 februari 2010
Pensionärerna är en viktig väljargrupp
Den nuvarande regeringen har avsatt tio miljarder för skattesänkningar för yrkesverksamma för 2010 skriver ordföranden och vice ordföranden för PRO:s Sörmlandsdistrikt i Katrineholms-Kuriren den 21 januari. De säger också i sitt inlägg att pensionärer betalar 700 kronor mer i skatt än en yrkesverksam med samma inkomst.
Sverige har varit ett välfärdssamhälle i många år och det är just dessa pensionärer som har varit med att byggt upp vårt välfärdssamhälle. De har byggt upp det med sitt arbete/dagliga slit och många gånger offrat sin hälsa.
Kostnader för livsmedel, hyror, resor, mediciner ökar. Pensionärernas inkomster däremot minskar och minskar. De betalar mer i skatt än de yrkesverksamma med samma inkomst. Nu i januari har ytterligare en sänkning av pensionerna med tre procent ägt rum.
Man undrar vad den nuvarande regeringen har för människosyn? Har pensionärer inte behov av samma livskvalitet som alla andra? Har pensionärer inte behov av inspiration och stimulans från sin omgivning som alla andra? Har pensionärer inte behov av att se nya miljöer och göra nya upptäckter? Nu skulle pensionärer ha tid att förverkliga sina drömmar. Leva ett intressant och givande liv. Men – nu har man inte råd, efter alla år av slit. Dessa pensionärer som byggde upp ett välfärdssamhälle åt oss har i- stället blivit en av de mest utsatta grupperna i dagens samhälle. Det kan inte vara rätt!
I höst är det val och alla röstberättigade har möjlighet att visa vad det är för samhälle man vill ha. Men - hur ska man kunna välja rätt? Hur ska man kunna veta vad våra riksdagspartier politiker har för planer just för dessa våra gamla välfärdbyggare? De är många och de blir fler. De borde vara en viktig väljargrupp för riksdagspartierna i höstens val. Vågar partierna vända dem ryggen?
Ja, samtliga riksdagspartier – visa redan nu vilka planer ni har för dem som byggde upp välfärdssamhället Sverige – inte i flummiga ”lita på oss för framtiden-vädjanden” utan i konkreta förbättringar nu!
Kaisa Komulainen-Nilsson (V)
Vingåker
(Också publicerad på Katrineholms-Kurirens debattsida)
Sverige har varit ett välfärdssamhälle i många år och det är just dessa pensionärer som har varit med att byggt upp vårt välfärdssamhälle. De har byggt upp det med sitt arbete/dagliga slit och många gånger offrat sin hälsa.
Kostnader för livsmedel, hyror, resor, mediciner ökar. Pensionärernas inkomster däremot minskar och minskar. De betalar mer i skatt än de yrkesverksamma med samma inkomst. Nu i januari har ytterligare en sänkning av pensionerna med tre procent ägt rum.
Man undrar vad den nuvarande regeringen har för människosyn? Har pensionärer inte behov av samma livskvalitet som alla andra? Har pensionärer inte behov av inspiration och stimulans från sin omgivning som alla andra? Har pensionärer inte behov av att se nya miljöer och göra nya upptäckter? Nu skulle pensionärer ha tid att förverkliga sina drömmar. Leva ett intressant och givande liv. Men – nu har man inte råd, efter alla år av slit. Dessa pensionärer som byggde upp ett välfärdssamhälle åt oss har i- stället blivit en av de mest utsatta grupperna i dagens samhälle. Det kan inte vara rätt!
I höst är det val och alla röstberättigade har möjlighet att visa vad det är för samhälle man vill ha. Men - hur ska man kunna välja rätt? Hur ska man kunna veta vad våra riksdagspartier politiker har för planer just för dessa våra gamla välfärdbyggare? De är många och de blir fler. De borde vara en viktig väljargrupp för riksdagspartierna i höstens val. Vågar partierna vända dem ryggen?
Ja, samtliga riksdagspartier – visa redan nu vilka planer ni har för dem som byggde upp välfärdssamhället Sverige – inte i flummiga ”lita på oss för framtiden-vädjanden” utan i konkreta förbättringar nu!
Kaisa Komulainen-Nilsson (V)
Vingåker
(Också publicerad på Katrineholms-Kurirens debattsida)
fredag 8 januari 2010
"Man kan undra vilka argument M har lyssnat på"
”En av de viktigaste insatserna för de mest utsatta”, det påstår tre moderata riksdagsledamöter i ett debattinlägg den 4 januari i Katrineholms-Kuriren. Vidare hävdar de att de allvarligt sjuka blir undantagna från kravet att få sin arbetsförmåga bedömd enligt de nya lagreglerna. Trots detta är det i år 55- 000 personer som ska ”omförsäkras”. De ska inte utförsäkras utan de får aktivitetsstöd som arbetsförmedlingen (staten) betalar under tre månader då de ”omförsäkrade” deltar i ett särskilt arbetsmarknadspolitiskt program, ett introduktionsprogram som är avsett just för dessa 55- 000 personer. Kostnaden för aktivitetsstödet belastar arbetsförmedlingens budget och Försäkringskassan betalar ut det till deltagare.
Dessa 55- 000 ”omförsäkrade” har varit borta från arbetslivet minst två och ett halvt år och många dessutom mycket längre tid. Det är inte nog att försäkringskassan har gjort mirakel - sett till att 55- 000 bedöms att kunna söka jobb - utan nu är det också dags för arbetsförmedlingen att visa konsten att göra mirakel.
Visserligen håller arbetsförmedlingen på att anställa 1- 000 nya handläggare och har nyligen också anställt ett stort antal så kallade coacher. De nyanställda ska utbildas och avtalen med coachföretagen måste omförhandlas för det har visat sig att alla coacher inte är helt seriösa. Arbetsbelastningen är hög på arbetsförmedlingens handläggare. Det är inte ovanligt att en handläggare har upp till 200-300 arbetssökande att hjälpa med jobbsökning. Jag har undrat över hur alla dessa ”omförsäkrade” ska kunna få det stöd som de behöver i sin omställningsprocess, med tanke på den arbetsbelastning som redan råder på arbetsförmedlingen. Men jag har kanske oroat mig i onödan? ”De lämnas inte att söka jobb på egen hand, som de vanliga arbetslösa utan deras förutsättningar utreds och deras individuella behov kartläggs”. Detta säger de tre moderata riksdagsledamöterna i debattartikeln. Det var en lösning som många inte hade räknat med! Jag undrar bara vad de vanliga arbetslösa tycker om detta eller arbetsförmedlingen?
De ”omförsäkrade” ska erbjudas att ta del av arbetsförmedlingens ordinarie insatser. De tre moderaterna radar upp ett antal arbetsmarknadspolitiska program som till exempel praktik, lönebidrag och utvecklingsanställning. Visst, de finns och mycket annat också, för dem som har dokumenterade funktionshinder. Men arbetsförmedlingen anställer inte, den förmedlar bara arbete och för att få en lönebidrags- eller utvecklingsanställning måste man hitta en privat eller offentlig arbetsgivare som är beredd att ställa upp.
Det är inte någon liten grupp som ska gå tillbaka till arbetsmarknaden. Då undrar man förstås om regeringen har gjort annat än bara ändrat på reglerna för de ”omförsäkrade”. Regeringen har kanske haft (hemliga?) överläggningar med arbetsgivarsidan för att underlätta de ”omförsäkrades” återkomst på arbetsmarknaden.
Man kan ändå konstatera att regeringen har gjort mycket för att de mest utsatta ska kunna ta del av en av de viktigaste insatserna. Regeringen har minskat antalet sjukskrivna och därmed minskat kostnader för dem hos försäkringskassan. Regeringen har flyttat en del av kostnaderna till arbetsförmedlingen (staten) i form av aktivitetsstöd, till en annan del av samhället, till socialtjänsten (kommunen) som får utökade kostnader för socialbidrag, A-kassorna får nya medlemmar och man har ifrågasatt den medicinska kompetensen hos den svenska läkarkåren. Regeringen har också lyckats att ifrågasätta sin egen kompetens, att döma av de senaste väljarundersökningarnas siffror. Regeringen har också oroat och oroar de som ska ”omförsäkras” och deras anhöriga.
Nu säger de tre moderaterna också i sitt debattinlägg att de är öppna för kritik och att de alltid lyssnar på goda argument. Men man kan ju undra vilka argument de har lyssnat på.
Kaisa Komulainen-Nilsson
Vänsterpartiet i Vingåker
(publicerad i Katrineholms-Kuriren 8 januari)
Dessa 55- 000 ”omförsäkrade” har varit borta från arbetslivet minst två och ett halvt år och många dessutom mycket längre tid. Det är inte nog att försäkringskassan har gjort mirakel - sett till att 55- 000 bedöms att kunna söka jobb - utan nu är det också dags för arbetsförmedlingen att visa konsten att göra mirakel.
Visserligen håller arbetsförmedlingen på att anställa 1- 000 nya handläggare och har nyligen också anställt ett stort antal så kallade coacher. De nyanställda ska utbildas och avtalen med coachföretagen måste omförhandlas för det har visat sig att alla coacher inte är helt seriösa. Arbetsbelastningen är hög på arbetsförmedlingens handläggare. Det är inte ovanligt att en handläggare har upp till 200-300 arbetssökande att hjälpa med jobbsökning. Jag har undrat över hur alla dessa ”omförsäkrade” ska kunna få det stöd som de behöver i sin omställningsprocess, med tanke på den arbetsbelastning som redan råder på arbetsförmedlingen. Men jag har kanske oroat mig i onödan? ”De lämnas inte att söka jobb på egen hand, som de vanliga arbetslösa utan deras förutsättningar utreds och deras individuella behov kartläggs”. Detta säger de tre moderata riksdagsledamöterna i debattartikeln. Det var en lösning som många inte hade räknat med! Jag undrar bara vad de vanliga arbetslösa tycker om detta eller arbetsförmedlingen?
De ”omförsäkrade” ska erbjudas att ta del av arbetsförmedlingens ordinarie insatser. De tre moderaterna radar upp ett antal arbetsmarknadspolitiska program som till exempel praktik, lönebidrag och utvecklingsanställning. Visst, de finns och mycket annat också, för dem som har dokumenterade funktionshinder. Men arbetsförmedlingen anställer inte, den förmedlar bara arbete och för att få en lönebidrags- eller utvecklingsanställning måste man hitta en privat eller offentlig arbetsgivare som är beredd att ställa upp.
Det är inte någon liten grupp som ska gå tillbaka till arbetsmarknaden. Då undrar man förstås om regeringen har gjort annat än bara ändrat på reglerna för de ”omförsäkrade”. Regeringen har kanske haft (hemliga?) överläggningar med arbetsgivarsidan för att underlätta de ”omförsäkrades” återkomst på arbetsmarknaden.
Man kan ändå konstatera att regeringen har gjort mycket för att de mest utsatta ska kunna ta del av en av de viktigaste insatserna. Regeringen har minskat antalet sjukskrivna och därmed minskat kostnader för dem hos försäkringskassan. Regeringen har flyttat en del av kostnaderna till arbetsförmedlingen (staten) i form av aktivitetsstöd, till en annan del av samhället, till socialtjänsten (kommunen) som får utökade kostnader för socialbidrag, A-kassorna får nya medlemmar och man har ifrågasatt den medicinska kompetensen hos den svenska läkarkåren. Regeringen har också lyckats att ifrågasätta sin egen kompetens, att döma av de senaste väljarundersökningarnas siffror. Regeringen har också oroat och oroar de som ska ”omförsäkras” och deras anhöriga.
Nu säger de tre moderaterna också i sitt debattinlägg att de är öppna för kritik och att de alltid lyssnar på goda argument. Men man kan ju undra vilka argument de har lyssnat på.
Kaisa Komulainen-Nilsson
Vänsterpartiet i Vingåker
(publicerad i Katrineholms-Kuriren 8 januari)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)