Hur mår barnen i Sörmland?

Upprättelseceremoni nummer ett hölls den 21 november i Stadshuset Stockholm. Sverige 2011. Dagen då fosterhemsbarn fick upprättelse för en förlorad barndom.

För ett tag sedan presenterade Närvården Sörmland statistik gällande barn 0–18 år som far illa. Enligt den gjordes 1- 172 anmälningar till socialtjänsten 2010 i en enda kommun. Av dessa anmälningar gjordes 48 av barnavårdscentraler och ungdomspsykiatrin (BUP) samt 151 av förskolor och skolor i samma kommun. Den som räknar snabbt i huvudet börjar förstås direkt undra hur detta kan vara möjligt och tänker att siffrorna från Närvården Sörmland inte kan stämma. Resten av anmälningarna, var kommer de ifrån?

Så tänkte jag också. Jag tänkte att detta måste vara fel. Jag ringde och tog reda på hur det förhöll sig. Jo, siffrorna var riktiga! Jag hade läst rätt, det vill säga närmare 1- 000 anmälningar gjordes av ”övriga”, det vill säga fastighetsägare och grannar i denna kommun 2010.

Hur kan det komma sig att fastighetsägare och grannar står för det höga antalet anmälningar till socialtjästen? Varför kommer endast en bråkdel från barnavårdscentraler och förskolor/skolor, de som är professionellt verksamma med att bedöma hur barn mår? Jag ska inte börja spekulera varför de ansvariga avstår från sina skyldigheter. Men jag vet precis som alla andra som finns i dessa barns omgivning, att varje gång då vi avstår att ta vårt ansvar, varje dag då vi blundar betyder det att dessa barn och deras föräldrar förlorar en dag, en möjlighet för att få den hjälp och stöd som de har behov av.

Jag vet också, att anmäla ett barn till socialtjänsten måste inte betyda att barnet i fråga far illa, men anmälningarna var väldigt många i en enda kommun 2010. Hur är det i dag i hela länet, i alla dessa nio kommuner i Sörmland? Kan man tänka sig att det är bättre i dag? Finns det någon som vet? Mig veterligen saknar Sörmland uppgifter från detta område.

På upprättelseceremonin den 21 november i Stadshuset sa äldreminister Maria Larsson (KD) att vi ska vidta alla åtgärder som behövs för att det inte ska hända igen. Men – det håller på att hända igen. Så många barn har vi här i Sörmland där någon i deras omgivning har inte blundat, utan har tagit sitt ansvar då man har sett ett barn som far illa!

Så många anmälningar bara i en kommun! Och vad har hänt? Vilka åtgärder har vidtagits?

Vad håller på att hända med dessa barn som har anmälts till socialtjänsten på grund av att de far illa? Har vi här i Sörmland en ny grupp barn som efter några decennier kommer att sitta i Stadshuset för att få upprättelse för en förlorad barndom?

Kaisa Komulainen-Nilsson
Vänsterpartiet Vingåker/ledamot (V) Landstinget Sörmland

Upprättelseceremoni för fosterhemsbarn - för äldre… ?

Måndagen den 21 november, en dag för Upprättelseceremonin i Stadshuset i Stockholm. En minnesvärd dag för de ca. 1300 människor som hade samlats där. För de som en dag för länge sedan tvångsomhändertogs och placerades i privata fosterhem. Där det var tänkt att de skulle få värme, trygghet och skyddad uppväxt, men istället utsattes för misshandel, övergrepp och barnarbete.

Dagen för upprättelseceremonin som man inte kommer att glömma. Säkerligen kan inte heller dessa människor glömma sin barndom, som präglades av hot och kränkningar. ”Vi vill vidta alla möjliga åtgärder för att detta inte ska hända igen”, sade äldreminister Maria Larsson (KD), som en av representanterna för den svenska staten vid ceremonin i Stockholms stadshus. Till de kränkta fosterhemsbarnen framfördes en ursäkt från staten. De kommer också att få en konkret upprättelse i form av ekonomisk ersättning på 250 000 kr.

Men – vanvården och kränkningarna av människor i Sverige fortsätter. Fast nu handlar det om våra äldre, som placerats på privata vårdhem. Där de skulle få värme, trygghet och en skyddad ålderdom men istället har fått näringsbrist, liggsår och blivit inlåsta i sina rum på nätterna. Ibland har liggsåren varit så svåra att amputation har varit nödvändig. Också våra äldre har utsatts för misshandel och övergrepp, precis som fosterhemsbarn från upprättelseceremonin.

En upprättelseceremoni för de kränkta äldre, när ska den äga rum? Processen inför den har kanske påbörjats? I dag tisdag den 22 i november säger Henrik Kraft, en av de ledande riskkapitalisterna med intressen inom vården i SvD att han reservationslöst ber om ursäkt. Magnus Lindquist, en annan av dessa riskkapitalister inom vården säger som äldreminister Maria Larsson i går, att man ska vidta alla möjliga åtgärder för att detta ska inte hända igen. Vem tror på det?

Det är inte helt uteslutet att det kan bli aktuellt med skadestånd. Fosterhemsbarnen har efter långa diskussioner i regeringen fått löfte om 250 000 kr i ersättning för en förlorad barndom. Hur stor ska ersättningen vara för en amputation, för en förlorad ålderdom?

Man kan också fråga sig hur länge den moderatledda alliansregeringen är villig att sälja våra äldre till riskkapitalisterna, villig att acceptera att de miljonvinster som riskapitalisterna samlar på sig från skattefinansierade vårdenheter och sen via fiffeltransaktioner obeskattat förs ut ur landet till konton i olika skatteparadis.

Man kan fråga sig också vad köparna av dessa vårdtjänster, dvs. min och din kommun, har för planer för att komma till rätta med äldrevården? Inget kommer att ske om vi inte ställer krav.

Kaisa

Om att återuppliva "Pulsen"

De senaste veckorna har debatten om busslinjen "Pulsen", som knöt samman länets sjukhus, rasat på tidningssidorna. Landstingsmajoriteten S+Fp+Mp lade ner linjen för att spara en liten slant. Insändare kräver besked av ansvariga politiker, som i sin tur skickar fram sin chefstjänsteperson. Jag skrev idag ett inlägg till KatrineholmsKuriren...

Livssituationen för dem som har olika slags funktionsnedsättningar är mycket svår i dagens samhälle. Det som vi vet idag är att personer med funktionsnedsättningar har väldigt svårt att få arbete. Arbetslösheten bland dem är ca 50 %.

Det är svårt att få jobb. Det är svårt att få personlig assistent. Det är svårt att ta sig till vården.Det är svårt resa kollektivt till vården. Kollektivtrafiken i Sörmland har inte några hållplatser framför sjukhusen. De kör förbi.

För inte så länge sen fanns något som har kallades för "Pulsen". Det som Lennart Brihall efterfrågar, som jag kan förstå, i flera av sina insändare. Senast nu i dag fredag 30 september. Han skriver att han har fått ett svar från Eva Andrén, förvaltningschef vid Landstinget Sörmland. Hon säger: "I dagsläget finns ingen möjlighet till gratis sjukresor.".

Nej - det gör det inte. Hon har rätt. Skattemedel från medborgarna i Sörmland används istället t ex för finansiering av privatisering av olika delar av landstingets verksamheter. Där görs sen stora vinster. Vinsterna går naturligtvis inte tillbaka till utveckling och förstärkning av respektive verksamheter, inte ens liten del av vinsterna. De går till de nya ägarna. En del skattemedel går också till höga chefers och politikers avgångsvederlag och övriga ersättningar.

Lennart Brihall, Eva Andrén har rätt. Det finns inte några pengar till Pulsen. I detta sammanhang vill jag dock påpeka att det finns ett parti som är medvetet om Pulsens betydelse för sjuka och personer med funktionsnedättningar och har tagit upp frågan om återinförandet av Pulsen i sitt budgetarbete. Det är Vänsterpartiet. Vi har budgeterat 2 milj kr för just Pulsen i vårt förslag för 2012-2014. Vänsterpartiet har också budgeterat 1 milj kr för att reglerna för sjukresor ska kunna ändras så att de blir kostnadsfria.

Men - vad hjälper det att Vänsterpartiet har budgerat för Pulsen. Vänstepartiet är ett litet parti med fyra ordinarie platser i Landstingsfullmäktige och en ordinarie plats i Nämnden för Habilitering och Hjälpmedel. De som kan se till att Pulsen återinförs (liksom de tidigare drog in den!) är idag den politiska majoriteten i Landstinget, dvs socialdemokraterna, miljöpartiet och folkpartiet.

Jag beklagar - Lennart Brishall och alla ni andra som har behov av Pulsen,
Kaisa Komulainen-NIlsson (V), Landstingsullmäktige Sörmland och Ledamot i Nämnden Habilitering och Hjälpmedel

I lilla Vingåker görs många bra saker!

Det händer många bra saker i lilla Vingåker! Biblioteket har anställt en socialbibliotekarie som besöker dem som inte själva kan komma till biblioteket. Kommunen har också fattat beslut om att börja jobba med ungdomar utifrån deras tankar i ”Framtidsboxen”, ett projekt där ungdomar formulerade konkreta framtidsidéer för Vingåker. Det har nyligen bildats en ny förening för HBT-personer. Kommunen ska ta emot ensamkommande flyktingbarn och dessutom har kommunen tecknat ett nytt avtal för att ta emot 20 flyktingar per år from 2011.

Nytt år och nya idéer. Arbetsförmedlingen tar nu ansvar för flyktingmottagandet och kommer att besluta om ersättning, så kallad etableringsersättning. Syftet med reformen är att fler flyktingar fortare ska få en anställning. Nu ska man lyckas med det som samhället tidigare har misslyckats med. Som flykting kan man också få samhällsorientering på sin eget modersmål. En alldeles utmärkt idé! Hoppas bara att man på kursen gör jämförelser mellan samhällssystem i hemlandet och i Sverige, för att man snabbt ska kunna anpassa sig till det nya livets villkor. Dessutom ska flyktingar få hjälp av så kallade lotsar, för att hitta till arbetsgivare som har rekryteringsbehov.

Men - var ska man lära sig svenska i praktiken? I Vingåker finns ”Mötesplatsen” som drivs av Svenska kyrkan och Röda Korset och har öppet fyra timmar i veckan. Där kan man träffa människor som bor i Vingåker och talar svenska, men vem som helst kan förstå att det behövs mera praktiska övningar för att kunna lära sig ett nytt språk. Det behövs något mer, ett kontaktnät av människor som är intresserade av att träffa människor från andra kulturer och kanske få nya vänner för livet.

Sist men inte minst, och kanske det viktigaste: Arbetsgivare i detta sammanhang. Var kommer arbetsgivare med i diskussioner för att kunna förverkliga alla dessa ambitioner, planer och mål som både staten och kommunen har tagit beslut om? Vad säger arbetsgivare? Har ni fått vara med i planeringen med stat och kommunen för anställning av nya svenskar?

Själv har jag tagit del i en rad konferenser där syftet har varit att diskutera hur flyktingar ska kunna få arbete. De som var med var Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och kommunen inklusive socialtjänsten. Men inga arbetsgivare! Mycket märkligt, men detta är för ett tag sedan. Det är kanske annorlunda i- dag. Nytt år, nytt ansvar, nya metoder och medel.

För ett tag sedan distribuerades med Svenska Dagbladet en bilaga med namnet ”Tillgänglighet i arbetslivet”. Den handlade visserligen inte om flyktingar, men det kom fram att hamburgarkedjan Max ska anställa 200 personer med funktionsnedsättning och Ica, som ska anställa 1- 000 personer med funktionsnedsättningar under tre år!

Idén om att sluta avtal med företag för anställningar är förstås inget nytt. Jag vet bara att i Vingåker finns ett stort antal småföretag, precis som det finns ett stort antal småföretag spridda över hela Sörmland. Jag kan tänka mig att arbetsgivare i Vingåker också vill vara med i diskussioner om hur man skulle kunna anställning av nya svenskar.

Kaisa Komulainen-Nilsson (V) Vingåker
ledamot i Landstingsfullmäktige Sörmland, ledamot i Nämnden för habilitering och hjälpmedel

( även publicerad i KatrineholmsKuriren 25 januari)

Det som nu krävs är vilja och handling

Ylva G Karlsson (Mp-landstingsråd) skrev för FN-föreningen i Katrineholm 2 december, dvs dagen före FN:s internationella handikappdag, ett debattinlägg under rubriken ”Ingen ska bli diskriminerad.” Debattinlägget handlade om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar.

FN:s internationella handikappdag infaller alltså 3 december. Den uppmärksammades både på Katrineholms bibliotek och i Katrineholms-Kuriren.

År 2000 enades världens länder om åtta mätbara mål, s.k. 8 milleniummål, som skall vara uppnådda 2015. ”Resurserna och tekniken finns, liksom löftet från världens ledare. Det som krävs nu är vilja och handling”, står det i den lilla broschyr som jag fick i min hand på FN:s internationella handikappdag på biblioteket i Katrineholm. Jag räknade naturligtvis att det skulle ha stått något om personer med funktionsnedsättningar, men de var inte med .

År 2007 beslutade regeringen att underteckna FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder. Där står det bl a att man ska vidta alla ändamålsenliga lagstiftnings- åtgärder för att uppfylla de rättigheter som erkänns i konventionen.

I Sverige finns i dag 1,5 miljoner människor mellan 16-84 år som har någon form av funktionsnedsättningar. Arbetslösheten bland de som söker arbete är över 50 % och den ökar trots att arbetsförmedlingen har fått i uppdrag att prioritera denna grupp och också har fått resurser för en lång rad av arbetsmarknadspolitiska program. Av dem som har nedsatt rörelseförmåga är 64 % utan arbete står det i DHR:s broschyr. Där står det också att 3000 personer riskerar att bli av med sin personliga assistent.

Ylva G Karlsson nämnder i sitt lägg några intressanta saker om alliansregeringens proposition ”Från patient till medborgare, en nationell handlingsplan för handikappolitiken”, som skall vara genomförd år 2010, men att det inte har funnits några maktmedel för att se till att målen följs! Hon säger också att det är skamligt att Sverige, som ses som ett föregångsland vad gäller mänskliga rättigheter, inte genomfört detta åtagande i landstinget i Sörmland.

Vad är det för maktmedel som den politiska majoriteten (mp + fp + s) saknar i landstinget i Sörmland? Vad är det för politiska initiativ som den politiska majoriteten har tagit men inte har kunnat genomföra pga på brist på maktmedel? Hur många personer har vi i Sörmland som har funktionsnedsättningar? Hur många av dem har anställning? Hur många av dem har kommunerna eller landstinget bland sina anställda? Hur många av dem har gått helan vägen från patient till medborgare eller är det fortfarande så att många av dem upplever diskriminering?

Jag kan inte ännu svara på dessa frågor för jag har alldeles nyligen blivit vald till landstingpolitiker, men den politiska majoriteten borde kunna svara på frågorna, man borde ha gjort utredningar för att belysa just denna typ av frågeställningar för att kunna ta itu med de konkreta insatser för att komma till rätta med problemen.

Jag håller med om att det är skamligt att politiker i Sveriges i riksdag, landsting och kommuner inte har lyckats att förverkliga FN:s konventioner och regeringens beslut om rättigheter för denna grupp på 1,6 miljoner människor med funktionsnedsättningar.

Jag vill ännu en gång referera till den lilla broschyr som jag fick på FN:s internationella handikappdag som säger: ”Resurserna och tekniken finns, liksom löftet med från världens ledare. Det som krävs nu är vilja och handling.”

Ylva G Karlsson – låt mig och allmänheten i Sörmland få information om den vilja som den politiska majoriteten har i landstinget för att förbättra livssituationen för personer med funktionsnedsättningar så att ingen skall känna sig diskriminerad, att handingsplanen från patient till medborgare leder till sina mål!

Kaisa Komulainen-Nilsson (V)
Landstingsfullmäktig i Sörmland och
Ledamot i nämnden för habilitering och hjälpmedel

(Först publicerad i december 2010 på Vänsterpartiet Sörmlands nyhetssida och på Katrineholms-Kurirens debattsida den 27 december.)