Upprättelseceremoni nummer ett hölls den 21 november i Stadshuset Stockholm. Sverige 2011. Dagen då fosterhemsbarn fick upprättelse för en förlorad barndom.
För ett tag sedan presenterade Närvården Sörmland statistik gällande barn 0–18 år som far illa. Enligt den gjordes 1- 172 anmälningar till socialtjänsten 2010 i en enda kommun. Av dessa anmälningar gjordes 48 av barnavårdscentraler och ungdomspsykiatrin (BUP) samt 151 av förskolor och skolor i samma kommun. Den som räknar snabbt i huvudet börjar förstås direkt undra hur detta kan vara möjligt och tänker att siffrorna från Närvården Sörmland inte kan stämma. Resten av anmälningarna, var kommer de ifrån?
Så tänkte jag också. Jag tänkte att detta måste vara fel. Jag ringde och tog reda på hur det förhöll sig. Jo, siffrorna var riktiga! Jag hade läst rätt, det vill säga närmare 1- 000 anmälningar gjordes av ”övriga”, det vill säga fastighetsägare och grannar i denna kommun 2010.
Hur kan det komma sig att fastighetsägare och grannar står för det höga antalet anmälningar till socialtjästen? Varför kommer endast en bråkdel från barnavårdscentraler och förskolor/skolor, de som är professionellt verksamma med att bedöma hur barn mår? Jag ska inte börja spekulera varför de ansvariga avstår från sina skyldigheter. Men jag vet precis som alla andra som finns i dessa barns omgivning, att varje gång då vi avstår att ta vårt ansvar, varje dag då vi blundar betyder det att dessa barn och deras föräldrar förlorar en dag, en möjlighet för att få den hjälp och stöd som de har behov av.
Jag vet också, att anmäla ett barn till socialtjänsten måste inte betyda att barnet i fråga far illa, men anmälningarna var väldigt många i en enda kommun 2010. Hur är det i dag i hela länet, i alla dessa nio kommuner i Sörmland? Kan man tänka sig att det är bättre i dag? Finns det någon som vet? Mig veterligen saknar Sörmland uppgifter från detta område.
På upprättelseceremonin den 21 november i Stadshuset sa äldreminister Maria Larsson (KD) att vi ska vidta alla åtgärder som behövs för att det inte ska hända igen. Men – det håller på att hända igen. Så många barn har vi här i Sörmland där någon i deras omgivning har inte blundat, utan har tagit sitt ansvar då man har sett ett barn som far illa!
Så många anmälningar bara i en kommun! Och vad har hänt? Vilka åtgärder har vidtagits?
Vad håller på att hända med dessa barn som har anmälts till socialtjänsten på grund av att de far illa? Har vi här i Sörmland en ny grupp barn som efter några decennier kommer att sitta i Stadshuset för att få upprättelse för en förlorad barndom?
Kaisa Komulainen-Nilsson
Vänsterpartiet Vingåker/ledamot (V) Landstinget Sörmland
