Rubriken ovan i lördagens (18 juli) Katrineholms Kuriren fick mig läsa hela artikeln. Jag blev mycket glad över den framsynta inställning som kommunalrådet Göran Dahlström (S) visar för muslimska kvinnors och flickors möjligheter att lära sig simma och simma på för dem avsedda särskilda tider. Han fattade beslut om kommunalt bidrag på 28 000 kr på delegation för att man skulle kunna lösa simundervisningen för den här gruppen snabbt i praktiken i väntan på att de skulle kunna få undervisning i skolan. Initiativet till muslimska kvinnors/flickors simundervisning och ansökan om kommunalt bidrag togs av Katrineholms islamiska kulturförening. Jag antar att de måste vara mycket glada över Göran Dahlströms handlingskraft.
I Vingåkers kommun bor också kvinnor/flickor från andra kulturer som har behov av att lära sig simma och få simma på för dem avsedda skärskilda tider. Sameh Kanan, Ruwaida Kanan och jag skrev ett medborgarförslag i det här ämnet för någon månad sedan. Katrineholms Kuriren skrev en artikel om vårt förslag. Förslaget har nu gått vidare till fritidsnämnden och vi väntar förstås på ett lika positivt svar från Vingåkers kommun som Katrineholms kommun redan har tagit.
Ulf Jangentorp, chef för Sportcentrum i Katrineholm, visar också en inställning som är viktigt att uppmärksamma. Han säger att han inte vill gå in någon religiös debatt. När Sameh Kanan, Ruwaida Kanan och jag skrev vårt medborgarförslag var inte syftet att väcka en debatt om religioner utan endast att uppmärksamma kommunen att det fortfarande finns grupper i kommunen som saknar simkunnighet. Det är ett överordnat problem, att kommunmedlemmar inte kan simma.
Kvinnosimning kan ha många olika skäl. I Stockholms län har simhallarna i Tensta , Högdalen Vårby och Gamla Stan tagit hänsyn till kvinnors/flickors önskemål att få simma utan männens granskande blickar. I vissa fall har simhallar köpt in s k burkini till försäljning för kvinnor som på det sättet kan slippa männens oönskade tittande.
Det har funnits tider då svenska kvinnor använde en svensk ”burkini” för att kunna bada i sällskap med män. Närmare bestämt vid förra sekelskiftet, då en kvinnlig baddräkt bestod av heltäckande plagg med ärmar, långa byxben, strumpor, skor och mössa. Hade det då funnits allmänna simhallar undrar man hur snabbt reningsverket skulle ha stoppat simning i svensk ”burkini”, med tanke på de problem enzymer och fibrer i textilier anses förorsaka?
Den svenska ”burkinin” tillhör i dag historien och snart också debatten om kvinnors/flickors möjlighet att bada topless på allmänna badplatser. Det har tagit ca 100 år för svenska kvinnor för att komma loss från sin ”burkini” till topless. Finns den någon skillnad mellan den tidigare svenska ”burkinin” och dagens muslimska?
Det viktiga är att alla, i Vingåker, Katrineholm och övriga landet, lär sig simma. Det är överordnat diskussionen om att någon grupp kommunen skulle anses få förmåner i form att särskilda tider i en simhall. Att kunna simma är en bra förutsättning för att kunna förbättra sin personliga hälsa, liksom en investering i säkerhet för alla när olyckan är framme.
Kaisa Komulainen-Nilsson
Vänsterpartiet Vingåker
Publicerad på Katrineholms-Kurirens debattsida den 31 juli.
Medborgarförslaget jag skrev tillsammans med Ruwaida och Sameh Kanan:

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar